lördag 25 juli 2015

Fem och en halv månad med Dig


Vintern blev till vår och våren har äntligen brustit ut i sommar. Under tiden har du vuxit och hunnit bli en aktiv och närvarande liten kille på fem och en halv månad. Du gråter sällan och är oftast glad. Tycker att du redan visar på att du har en rejäl dos tålamod och du verkar ha ett eget lugn och allvar inom dig. Men ändå lockas du lätt till leenden och kluckande skratt. 

Du är stadig och vi kan väl säga att du kan sitta själv nu. När du tappar balansen vänder du dig smidigt framåt på nått vis och rullar via axeln över på mage utan att slå i huvudet. Skönt för mitt ömma hjärta.


Du har full koll på att vända dig åt alla håll och ligger omöjligt kvar där man lämnade dig. Mage, rygg, mage, sidan och spark och vift och lyft på rumpan och vips har du ålat dig in under en fåtölj. Du är stark och är inte stilla en endaste stund, helst vill du stå upp i knät på oss. Faktiskt är du såpass aktiv att jag fått ont i nacke, axlar och rygg av att bära på dig och hålla emot dina rörelser så jag inte tappar dig. Du vill upp. Du vill fram. Jag tror du kommer krypa tidigt. 

Du hittade dina fötter för ett bra tag sen och de verkar smaka smaskens. Vi har plockat fram babyleksaker, skallror och bitringar och du ses sällan utan nån pryl i handen. Hörs du vråla av ilska är det för att nån leksak hamnat utom räckhåll för dig. Du greppar och flyttar saker från ena handen till den andra för att sen stoppa i mun. Det verkar klia i munnen på dig men trots massa gnagande och dreggel har det inte kikat fram några bissingar än.


Syrran och du glädjs fortfarande åt varandra. Så snart ni får ögonkontakt så brister ni ut i stora leenden med glittrande ögon. Du följer ofta hennes lek med blicken och tittar på vad hon gör. Visst är syskonkärleken lite hårdhänt ibland, men det verkar du sällan ha nått emot. Lillasyskon blir nog naturligt av den lite tåligare typen.


Vi har tjuvstartat lite med smakisar och gröt och du älskar det. Blir sur när maten slutar komma. Puré är bästa grejen mango/banan, päron, äpple, persika, potatis, morot, majs, sötpotatis har vi bockat av. Skulle nog kunna mata på en hel portion men vi stoppar efter två-tre matskedar så du inte får ont i magen. Senaste nytt är majskrokar och små bitar av smörgåsrån. Oh så kladdigt det blir, men vilken nöjd bebis sen. Vi ammar på och brösten gör vad de ska och har massa käk åt dig. Så mycket att det ibland sprutar åt alla håll, stora mjölkfläckar på mig och du din lille stackare du kväljs och sätter i halsen. 


Du är en så duktig bebis. (Om bebisar ens kan vara duktiga?) Följer med på upptåg mest varje dag, sitter oftast nöjd i din nya vagn och kikar på allt som försiggår runt om oss. Spexar med dig och du brister ut i stora leenden. Gnölar lite när du är hungrig, somnar när du är trött och vaknar sen lika go och glad igen. Så när du för en gångs skull gråter, vilket faktiskt händer, blir både jag och din pappa lite stressade för då vet man att det är nått på G.


Sen någon vecka tillbaka sover du plötsligt hela natten utan att amma, däremot vaknar du nån gång eller tre men då får du nappen och somnar om. Första delen av natten sover du i din spjälsäng för att sen komma över till vår säng nån gång runt tretiden. Dina sömnmönster börjar bli tydligare. Dagen börjar vid 6:30 ungefär men då ammar vi kort och somnar om till 8-9-tiden. Du sover lite förmiddagsvila 11-12 och sen lite längre mitt på dagen 14-16. För att ta en lur runt 18-19 och sen somna för natten runt 21-22-tiden. Och ja sen sover du till nästa morgon. Känns lite som karma är rättvist så som vi kämpat med din syrras nattliga sovvanor.

Är så himla lycklig att det var just precis du som växte i min mage och kom ut till oss. Älskar dig så mycket att det gör ont ibland. Att få borra in min näsa i din nacke och känna ditt sidenlena huvud mot min kind. Älskade lilla unge! Åter igen välkommen till vår familj!

måndag 8 juni 2015

And I Will Walk 10.000 Steps


Nu är jag på gång med att gå. 10.000 steg om dagen är målet. Lättare vissa dar än andra att lyckas. Känner mig redan piggare om kvällarna de dagar jag gått på ordentligt. Det är dags att sätta den här skamligt eftersatta trettiofemåriga kroppen i balans igen. Denna kropp som burit och förlöst två barn förtjänar ju lite omsorg. Att räkna steg per dag känns precis lagom och väldigt skönt just nu. Får oftast ta lilleman med men har gått med både vagn och bärsele vilket funkar finemang. Naturen är som vackrast nu och det är skönt för både ögon och skalle att vandra runt i grönskan. Har ju turen att bo med naturen in på knuten som tur är. Målet är att komna tillbaka till joggningen igen, minns jag mådde väldigt gott mentalt av den med.

Men detta är inte allt i satsningen på mig själv. För jag har även anmält mig till en nybörjarkurs i yoga med start till hösten. Ska bli så spännande. Har länge velat börja med yoga men inte kommit igång. Tror yoga kan vara en träningsform som passar mig fint av flera anledningar:
- jag behöver bli smidigare och hitta varje-dag-övningar för att både stärka och stretcha min nacke/rygg som ofta ömmar.
- jag behöver hitta plats för mental nedvarvning/själslig ro i min vardag.
- jag vill hitta en träningsform jag kan utöva på vardagsrumsgolvet hemma inne när barnen sover. Är ofta ensam hemma om kvällen å ska det bli nått tränat är det där det kan ske.

måndag 1 juni 2015

Baj baj maj

Så var det ny månad. Livet rullar på och bloggtorkan är åter. Är mer pepp på Instagram just nu så häng på där istället vetja!

Friddelitt was the name!

onsdag 13 maj 2015

Så vänder vi

Skulle bara få ligga på filten och lufta rumpan å sprattla lite. Men huxflux låg han på mage. Och sen när jag rullade tillbaka honom på rygg vände han sig igen. Och igen. Ebba hade ju sin skena och benen pekade ut som på en liten groda. Att vända sig var ett steg i utvecklingen hon liksom hoppade över, från liggande till sittande till krypande. Inga vändningar eller rulla runt på golvet. Ska bli kul och se vart Max tar vägen. Nu är det helt klart slut på att lämna honom liggandes i soffa och säng. Och nu är han väl inte precis spädbarn längre utan rätt å slätt en bebis.

Visste ni förresten att vanligaste olyckstillbudet för små bebisar är just fall, främst från skötbord ner i hårda badrumsgolv. Usch får ont i magen av bara tanken. Tur vi oftast byter blöja på filt i soffan. Får nog bli att flytta ner på golvet nu.

Lapptäcket som Max smitit ifrån har min mamma sytt till honom. Ett liknande som det Ebba fick i julas. Så himla fint, och perfekt lekfilt på golvet. Sen får det bli överkast i spjälsängen. Kul att de har varsitt lapptäcke tycker jag.

måndag 11 maj 2015

En måndag i bilder

Idag har jag å småttingarna haft en riktigt fin och lugn hemmadag. Andreas är iväg på kvällen med så idag gar det bara varit jag och barnen. Varit fullt med aktiviteter sista dagarna. Så idag har vi laddat om och varvat ner lite. 

Efter en sen frukost leker Ebba flygplan med insatsen till vagnen. 

Byter blöja på Max. Joda tittar på.

Vi leker på en lekplats. 

Springer iväg på en skogspromenad.

Fikar sent mellis på en stor bergshäll i en glänta. Läcker ställe som jag inte hittat till förrän nu. Blir fler utflykter dit.

Lunch sen lite mys i soffan.

Ut och kikar på en annan lekplats. Faktiskt har vi lekt på fem olika lekplatser idag. Finns gott om dem i området där vi bor.

Plockar lite gräslök på tomten.

Efter två timmars svettig nattning sover äntligen båda två. Känner mig som superwoman, var på vippen å ringa Andreas å kräva hem honom i ilfart. Vet inte riktigt vad som hände. Max som brukar vara så lugn satte rejält gråtrekord, stackars liten, inte ens tutten funkade. Ebba var så tålmodig och duktig. All respekt till alla ensamstående som fixar sånt här varje dag. 

Nu ligger jag i soffan och är nöjd med den här dagen. När jag glömt allt som varit jobbigt, kommer jag minnas detta år som mammaledig med båda två som ett av de bästa. Älskar dagar som denna då vi inte gör planer och tar varje timme i taget.

lördag 9 maj 2015

Trädgården första veckan i maj

Påskliljorna jag planterade i höstas blommar sen några veckor tillbaka.

Pingstliljorna med.

Min blomsterrabatt har satt fart. Den blåa klematisen har verkligen kommit igång stort detta år. Ser fram emot massa blommor och en än större växt kommande år. Kul att äntligen lyckats med klematis, har försökt i flera år på balkongen i stan. 

De här små blå gynnarna växer på som bara den. Kanske kan få dem att sprida sig lika mycket under häcken och kväva kirshen som tagit över där. Allt för att slippa rensa ogräs.

Har flyttat mina pallkragar lite längre ner i år. Där de stod i fjol får gräsmatta ta vid. Med inslag av vitsippor och ormbunkar om det vill sig till nästa år.

Ormbunkar på G. Fått ta några plantor från mina föräldrars trädgård, hoppas de tar sig.

I pallkragarna i år. Rabarber och smultron i en. Sallad, två sorters persilja, dill och ev nått mer jag direktsådde för tre veckor sen. Hur är det med mitt minne egentligen? Spännande å se om det tar sig. I fjol hann snigelrackarna före på det mesta. (Stor ledsen smiley) I den lilla höga pallkragen har jag gräslök, timjan, citronmeliss och förhoppningsvis kommer det upp mer persilja.

Har knappt planterat nån kruka med blommor än. Bara lite penséer i en vid ytterdörren och överblommade minipåskliljor vars lökar jag puttat ned i jorden redan. Har inte planterat några krukor på altanen heller. Inte ens tomater som tomater är så kul för Ebba att gå och äta av. Skulle vilja ha lite mynta i kruka med. Och lite jordgubbar, kanske i en kruka på altanen det med, i fjol mumsade rådjuren upp jordgubbarna. (Stor ledsen smiley igen). sen lyckades jag ju strålande med att odla zucchini i fjol, kanske kör en repris på det. Grödor till trädgården får bli närmsta tidens bestyr. 

Detta år bli nån sorts mellanår i trädgården. Skulle vilja göra så mycket mer. Nya plattor på gången fram till huset. Någon form av stensättning med belysning framför huset. Gärna med en liten plattsatt uteplats i anslutning lagom stor för ett litet cafeset och drömmen vore i så fall en altandörr dit ut från köket. Drömmer också om en massa jord till baksidan och få så ny gräsmatta där. Men det är ju så det är med hus, drömmar om vad man skulle vilja ha och göra stämmer inte alltid överens med varesig tiden, energin eller pengarna man har.

onsdag 6 maj 2015

Lillkorven tre månader


Älskade Lillkorven blir tre månader idag. Känns så märkligt att det funnits en tid innan honom. Hur var livet då? 

Han är en sådan nöjd och enkel bebis just nu. Äter och sover bra. Har långa vakenstunder då han ligger och ler, gurglar, jollrar och till och med skrattar lite åt oss. Älskar att jag får vara hans mamma och att jag kommer få vara med och se honom växa upp och lära känna vem han är. Tror han är en nyfiken och social person, likväl som han är glad och lugn. Får se om de personlighetsdragen består. 

måndag 4 maj 2015

Bomullsbröllop


Det har redan gått ett år sen vi gifte oss. Vilken dag vi hade! Var helt överväldigad över hur fantastiskt kul det var att gifta sig. En magisk dag som jag aldrig kommer glömma. Igår var det vår första bröllopsdag, bomullsbröllop kallas det visst. 

På morgonen igår dukade vi fram frukost med vitsippor på bordet, precis som bordsdekorationen var på bröllopet. Frukost är lite av vår grej, på helgerna äter vi gärna långa extra lyxiga sådana, gärna med gott bröd, juice, massa kaffe och bacon å ägg om Andreas får välja, eller amerikanska pannkakor om jag får välja. Vi äter sällan frukost ihop i veckorna så på helgerna tar vi igen det och myser länge i TV-soffan.

Å sen på eftermiddagen så åt vi vit prinsesstårta. Med fingeravtryck från dottern på och kaffe till. Och tio röda rosor. Min käre make älskar prinsesstårta så det var sån vi hade på bröllopet med, fast då med en liten twist med päronmousse i. 

Och medan vi åt tårta låg vår egna lilla bröllopspresent (ja han kom ju passande nog nästan på dagen 9 månader efter bröllopet) på filt på golvet och var fin.

Får nog summera första året som gifta som ett stundtals lite kämpigt år. Det sliter på kärleksrelationen att ta sig genom en graviditet och att sedan ha en liten bebis som kräver omsorg dygnet runt. Tiden för varandra försvinner tyvärr rätt lätt. Men är det nått som gjort vår kärlek starkare så är det den gemensamma kärleken till barnen. Det är så skönt och värdefullt att ha någon (och inte vilken någon som helst utan min snälla lugna fina Andreas) att dela glädjen över allt barnen gör, men också oron och omsorgen över det käraste man har. Det innebär också att vi har något, två helt underbara ungar, att kämpa för när det känns lite motigt. Men det har också varit ett fint och stort år med många fina minnen och stunder. Störst var såklart födsel av vårt andra barn. Vår son. Hade aldrig velat föda utan Andreas vid min sida, han är och kommer alltid vara min trygga klippa att luta mig mot.

I år firade vi rätt så blygsamt. Men vi har en tanke om att åka iväg bara vi två på en weekendresa när vi firar två år som gifta. Då är Max helt klart stor nog att klara två nätter utan föräldrar. Känns lite konstigt att planera för nått som ska ske först om ett år, men tja. Småbarnsår vad ska man säga. Innan jag blev förälder trodde jag det var enklare, för mig själv, att lämna bort en liten bebis en natt eller två än vad det faktiskt är. Navelsträngen går visst åt båda håll. Och för vems skull ska jag vara en "cool" mamma och bevisa nått? Vissa klarar av att lämna bort dem tidigt, all respekt till dem, själv är jag för vek. Barnen växer upp så fort ändå och jag har äntligen förenats med att jag får vara mamma på mitt eget vis. Ingen prestige, ingen press. Nu ska jag somna mitt emellan mina favoritkillar vid min sida. Nattis! 

måndag 27 april 2015

Bland vitsippor mår själen fint



Ibland saknar jag verkligen att bo i stan. Närheten till vännerna. Människorna, butikerna, caféerna, utelivet, att kunna gå hem, Slottskogen och det lite snabbare livet med större utbud på allt.

Men sen kommer vardagen krypande och då är det så fridfullt att kunna släppa ut mina ungar till vitsippor, späd grönska och en blå himmel. Vi bor i ett relativt trafikfritt område om man bortser från alla bobbycars, sparkcyklar, trehjulingar, cyklar och inlines som swishat förbi på gångbanan mellan vårt hus och vitsipporna på kullen. En liten lekplats med en bänk mot en solig vägg. Grannbarn att leka med. Då gör det inte så mycket att man får koka kaffet själv och hälla upp i termosmugg om man vill leka lattemamma. Vill jag känna citypulsen är det ju faktiskt bara tre mil eller trettio minuter in till Göteborg.

Nu ska alla prylar få en adress

Vi behöver verkligen mer ställen att stoppa undan vårt stuff på. Var sak på sin plats är en bra regel, men om det inte finns platser för allt stuff då? I fredags for vi till IKEA. Förvaringsmöbler stod på listan över vad vi skulle handla. Massa förvaring så vi beställde hemkörning. Så himla värt det. Då slank det med en härligt soligt lejongul fåtölj med. Säkert sjukt opraktiskt när man har småbarn men åh en färgklick i vårt bleka hem! Behövdes! Nu vill jag ha mer gula å gröna sköna grejer.

Till vår hall på övervåningen har vi hittat en möbel från barnavdelningen som passa perfekt. Här ska våra sängkläder få nytt bo, likaså viktiga papper och trista mappar och troligen alla våra spel med och lite annat smått och gott.

Men här ligger kronan och juvelen på förvaringsmöblerna och vilar sig. En garderob till Ebbas rum, och sen en rejäl garderob med skjutdörrar till vår klädkammare på bottenvåningen. Nu ska det väl bli ordning och reda!

Har ju knorrat om hur vi strandat i att inreda vårt hem. Men nu händer det grejer. Av bara farten köpte jag lite ramar så snart åker det upp lite grejer på väggarna med. Äntligen. Ska visa er mer vad det lider.

fredag 24 april 2015

Känslan av att vara hudlös

Känner mig hudlös. Alla känslor är så ömtåliga just nu. Allt blir så stort och tungt. Men det kanske är så det är när jag nyss har lämnat en mentalt påfrestande graviditet bakom mig. När jag fortfarande är glad att jag överlevde förlossningen. Har insett jag högst troligt inte hade gjort det om jag inte fött på sjukhus i vår tid. Lite darrigt att tänka så, är så otroligt tacksam för svensk sjukvård. 

Känslor särskilt negativa och motgångar blåses liksom upp i mitt lilla vattenglas. Att aldrig sova mer än 4 timmar i sträck. Att ha låga järndepåer. Att vara hemma mycket där många dagar är lika varandra. Att ha mycket tid att tänka på. Att aldrig vara riktigt själv. Att ha kroppskontakt nästan jämt med en eller flera av bebis, syster, man eller rentav katten är förvisso mysigt men ibland blir det för mycket. 

Saknar mig själv och inser det är nu jag borde satsa på mig själv. Vårda både min kropp, mitt psyke och mina relationer. Göra det som ger mig energi. Men när jag är så trött hela tiden vet jag inte riktigt var jag ska börja. Är inte riktigt nöjd med mycket just nu. Men en kan ju inte bara gnälla, jag får ju göra lite förändring med. Tänker lite fler promenader och lite yoga kanske. Sen läsa fler böcker och se mindre tv. Vill också planera in kul kompisträffar och andra vuxenaktiviteter bara för mig. Så jag har lite kul grejer att se fram emot.

onsdag 22 april 2015

Misslyckad shopping

Idag var jag inne i Göteborg på jakt efter amningsbh. Det var så härligt väder med strålande sol, blå himmel och underbar vårvärme. Hade sett fram emot att lite snabbt köpa en bh eller två och sen strosa runt i andra affärer. Men idag blev jag mest stressad, varm och svettig. Hade två timmar på mig. Max sov gott i vagnen hela tiden. Hann genom fyra bh-butiker. Fick hjälp av fyra mycket välvilliga expediter. Fick provat flera amningsbhar, fula som vackra. Ingen passade mig. Ingen. Mina bröst är så stora nu att största kupstorleken inte ens passar mig. Huuuur deprimerande är inte det då? Så jag åkte hem utan ny amningsbh (än mindre andra klädfynd) och får surt fortsätta använda den enda amningsbh som passar. En som mer är en grå urtvättad mardröm som passar men inte ger något stöd. Gissa om jag ikväll har googlat om bröstförminskning? 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...