söndag 26 oktober 2014

100 dagar kvar


Tiden segar sig fram. Magen känns stor, större än vid denna tiden förra graviditeten. Sammandragningarna kommer och går och även om det inte gör ont så är det väldigt energikrävande. Känner mig trött och orkeslös. Idag sov jag middag en hel timme med Ebba i min famn, väldigt mysigt. Att komma ner till de sista 100 dagarna känns bra. Längtar efter min lilla bebis nu. Och nu börjar det kännas som det närmar sig. Brås hen på storasyster är det bara 95 dagar kvar. Hoppas! Men för att jag tänker så så jinxar jag väl allt och kommer väl få gå över tiden med flera veckor...

måndag 20 oktober 2014

Att få däng av sin nästan treåring


Ebba spelar nått motorcykelspel på både paddan och pappans mobil. Hon är grym. Gasar, bromsar och styr och ger sig först när hon klarat varje bana med tre stjärnor(högsta nivå). Jag är chanslös. Kraschar och kan omöjligt hjälpa henne när hon kör fast. Frustrationen hos oss båda då det händer. Jomensåatte... 

När det plötsligt funkar

Ni vet när man får en sån där känsla av att vilja dansa och high fivea sig själv när man lyckats som förälder med allt sitt tjat och att vara konsekvent och man plötsligt får medvind. Den känslan är så härlig.

Blev så stolt och glad över oss, och särskilt över henne, mitt upp i stressen till förskolan en morgon. Ebba var hungrig och trots att hon egentligen äter frukost på föris så ville hon ha allt redan hemma, macka, fil, mjölk och smörgåsgurka. Och hon skulle äta upp allt, men hon äter ju så långsamt. Det känns ju helt fel att slita en ätande unge från matbordet. Men jag var stressad, klockan tickade på så tillslut så började jag helt fräckt klä på henne skor, mössa och jacka medan hon ståendes slevade i sig sista skedarna fil.

"Nu måste vi gå Ebba!" Jag stressar på.

"Men jag vill äta upp min smörgåsgurka."

"Det hinner vi inte, vi måste gå nu annars kommer vi försent till förskolan." 

"JO!"

"NEJ!"

"Okej mamma." Ebba går ut i hallen

"Kom nu mamma så går vi till förskolan." 

Jag står kvar helt paff i köket. "Öh okej, jag ställer din smörgåsgurka i kylen så kan du äta upp den i eftermiddag när vi kommer hem."

Och så glad och lycklig.
En snabb argumentation och sen var hon med på min linje.
VICTORY!

[edit]
Och när jag då skriver victory så menar jag ju en gemensam seger för familjen, inte som att mamma vunnit med sitt tjat över barnet. Utan att vi liksom gemensamt kommit vidare, ja asså ni hänger nog med :)

söndag 12 oktober 2014

Nu har den börjat

Den här graviditeten har inte varit så lik min förra. Men nu har en sak jag drogs med när jag väntade Ebba tyvärr kommit tillbaka. Den dåliga nattsömnen. Så lättväckt just nu. Räcker med att en regnskur smattrar mot taket så är jag vaken. Och vaknar jag så löper tankarna amok. Det blir inte bättre av att jag såklart behöver gå upp och kissa minst en gång varje natt. Sen är det omöjligt att somna om. Orostankar av alla de slag fyller mitt huvud. Skapta av min egna hjärna. Och jag ligger klarvaken. Försöker reda ut tankevurporna och tänka rationellt, men när jag väl lyckas är det omöjligt att somna om. Kanske är det kroppen som förbereder mig på att jag snart ska nattvaka ändå. Pyttsan i så fall! Tack för det! 

En annan sak som känns sorgligt är att jag inte kan, eller egentligen inte bör, bära på Ebba. För jag bär ju på henne ändå. Hon vill ofta det när hon är trött och ledsen. Så nu är det rätt mycket gnäll och prat om att gå själv och hålla mig i handen. Som tur är myser vi och gosar rätt mycket i soffan hemma. Och tänker att sen kommer bebisen, då lär den ta mest plats i min famn ett tag. Som Ebba säger, "bebisar kan inte gå så då måste vi bära den". Är kanske så att det är färdigburet på Ebba för min del, för sen är min lilla flicka vår stora tjej istället. Som nog vackert kommer få knata på själv i livet.

Nä att vara gravid är inget glädjefyllt och lyckligt tillstånd hela tiden. Och de tankarna är på nått vis med skuldbeläggande. Jag ska ju vara (och är) tacksam över att jag över huvud taget är gravid. Men för den sakens skull behöver jag ju inte älska graviditetens alla sidor. 

Nu börjar jag längta efter bebisen och det är ännu en bra bit kvar, 16 veckor. Men som tur är känns det som om tiden går fort. Veckorna rusar fram, snart är halva oktober förbi. November går nog fort det med. Sen kommer december med födelsedagar och julfirande. En lång ledighet med en jul och nyår som ligger bra i kalendern med många röda dagar på vardagar. Huxflux är det januari, och i mitten av den månaden ska jag gå hem från jobbet. Och sen lär det gå fort...

onsdag 8 oktober 2014

Fyra månader kvar


Om fyra månader har vi en liten bebis här hemma. Ofattbart. Och så stort. Ska bli så skojigt, och utmanande. Än har inte de klassiska tankarna och känslorna man ofta hör om inför syskon kommit till mig. Känner ingen rädsla för att inte räcka till, och tror helt klart att det är möjligt att älska ett till barn lika mycket. Tror kärleken kommer kännas lika självklar som förra gången. Går och längtar efter att vara sådär helt nykär i en till liten person. Tycker dessutom inte att den känslan är övergående eller blir vardag, slås fortfarande av lyckobubbel i magen över att vara mamma nästan varje dag.

Är däremot inte så sugen på sömnbristen jag vet väntar. Nattammandet gick ju an när man bara hade ett barn och kunde ta sovmorgon varje dag. Så lär det inte bli med en storasyster i familjen. Och så undrar jag hur det ska bli med sovplatser, mamma, pappa, storasyster, bebis och dessutom katten ska väl alla knö i samma säng. Trångt. Väldigt trångt. Har köpt en liten mindre variant av spjälsäng en sk bedside crib där man tar bort spjälorna på ena sidan och fäster spjälsängen vid sidan av vår säng. Då kan bebisen ligga själv men ändå vara näranära mig på min sida av sängen. Trots vi redan haft en småtting i sängen tycker jag samsovandet med pyttebebis är lite obehagligt. Så rädd att nån vuxen, syster, katt ska lägga sig ovanpå bebisen i sömnen. Eller att den ska ramla ur sängen. Nå väl, vem vet vi kanske får en bebis som sover hela nätter denna gången? Man kan ju alltid drömma..,

söndag 5 oktober 2014

En vecka i solen


Vi är nyss hemkomna från en veckas semester på Cypern. Vi bokade resan bara 1,5 vecka innan vi åkte och då fanns det inte jättemycket kvar att välja på. Men jag är så nöjd med att vi bokade resan till just Cypern och BlueVillage Nausicaa Beach i Fig Tree Bay. 


Hotellet låg på en udde precis vid havet. Vid slutet av ena änden av en strandpromenad som löpte genom hela orten Protaras/Fig Tree Bay. Poolområdet vid hotellet låg mot havet så vi kunde ligga nära poolen där Ebba helst ville bada, men ändå ha havet bara några meter bort. 

Och vilket hav sen! Turkost och kristallklart. Och för oss som inte älskar sandstränder fanns det tre trappor rätt ner i det klara 26-gradufa vattnet. Underbart! 

Utsikten mot havet när vi låg vid poolen. Helt underbart enligt mig. Och så himla skönt att slippa gyttret, försäljarna och livet på sandstranden för där såg det rätt trångt och trist ut. Vi hade det istället lugnt och skönt på hotellet.


Hotellet var lite äldre och kanske en smula slitet men området var välskött och städat. Massa vackra blommor på området. Vi bokade med allinclusive och maten var riktigt bra. Visst tröttnar man lite på att äta buffémat frukost, lunch och middag varje dag, men det var stort utbud, fräsht, varierade rätter och man hittade alltid massa gott att äta. 

Och här kommer väl nån form av försvsrstal kring det där med all-inclusive och ligga stilla på ett ställe en hel vecka. Jag är egentligen en sån som vill resa runt och titta mig omkring när jag kommer till nya länder och platser. Men jag är också en bekväm person och när vi numera reser med barn har vi kommit på att på så här vis blir det verkligen lugna dagar för hela familjen. Och det var det vi ville ha denna resa och det fick vi verkligen.

En dag åkte vi iallafall iväg på en båtutflykt. Men det var de enda vi gjorde. Förutom lite promenader i närområdet runt hotellet.

Frågar man Ebba om resan är det första hon nämner Bamse. För han och hand polare dök upp nästan varje dag på hotellet. Och sista dagen vågade hon stolt krama honom. 

Varje kväll var det en show på hotellet. Först för barn och då satt Ebba som klistrad framme vid scen med de andra barnen och vi kunde sitta kvar vid vårt bord och äta efterrätt i lugn och to. Väldigt Svenssonsktigt och väldigt avkopplande. Och vilken lycklig unge som tittat på clowner, teater, show och dansat danser vi gick med hem varje kväll. 


Vi har badat galet mycket. Och mina resekompisar var ett riktigt galet lekteam i poolen. Vilken fantastisk pappa min dotter har, oj vad kul de haft och oj vad de lekt i poolen. 

Jag har inte badat riktigt lika mycket utan fått ligga i en solstol, vila och läsa bok. Och känna hur lillasyskonet buffat inne i magen. Väldigt avkopplande och vilsamt, verkligen helt i rättan tid av graviditeten att resa iväg då vi gjorde. Jag har mått kanon hela veckan och alla tre har vi kunnat få ut mesta möjligt av resan. 

Första utlandsresan som gifta! Vi kallar väl inte denna resan för bröllopsresa precis. Vi hade ju tänkt oss till Florida, men det kom liksom en graviditet med massa illamående emellan... Så vi sparar på den officiella bröllopsresan ett tag. Men en skön semester var vi verkligen värda nu!




lördag 4 oktober 2014

Kanelbullar var det här!

Kanelbullensdag idag. Lite fånigt kanske. Men nybakta kanelbullar är ju så himlans gott! Dessutom är det ju sånt här barn gillar och även jag har ju ett barn inom mig (haha just nu två iofs) som gillar sånt. Och vad gör man inte för sin dotter? Så på morgonen har här bakats bullar. 

Om jag får säga det själv gör jag faktiskt väldigt goda kanelbullar. Mitt "knep" är att ha riven mandelmassa i fyllningen då blir det saftiga och goda bullar. Familjen min verkar instämma. Denna gång satte jag degen innan jag gick och la mig igår och ställde den i kylen över natten. Så imorse var det bara att baka ut degen ihop med min lilla hjälpreda. Så himla mysigt och kul att baka med Ebba. Även om det så klart blir lite mer stök och bök...

fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!

söndag 21 september 2014

Jag är stor nu, jag ska bli storasyster

Jag är stor nu. Kan stå upp och gunga och ta fart själv.

Sitter och tittar själv på iPaden med mina blåa (h)örlurar. Kan själv byta mellan alla spel och appar och behöver nog snart lite nya mer avancerade spelappar. Vad spelar era treåringar?

Kör runt på min sparkcyckel som en toka. Har faktiskt sparkat hela vägen till förskolan några dagar. 

Kan hänga som en apa i träden.

Alla dess aktiviteter plus typ det mesta hon gör kommenteras med. Bebisen kan/får inte göra så här, det får bara stora tjejer/storasystrar göra. Tur bebisen mest kommer fokusera på äta och sova när den kommer, för det "får" alla göra. 

onsdag 17 september 2014

Hej lilla magen



Hej bebismagen! Nu går det då rakt inte att ta miste på att min växande mage innehåller en liten liten bebis. 

lördag 13 september 2014

Snart, snart, snart


Snart ligger jag på en av de där solstolarna. Sitter och äter dagens alla måltider med havsutsikt. Badar i det kristallklara turkosa havet. Frossar i Bouganville, min älsklingsblomma. Och framförallt njuter av en veckas semester med min fina lilla familj. Ebba är galet pepp, mest på Bamseklubb och att flyga flygplan. Själv ser jag fram emot inga måsten. Och att kanske hinna läsa en bok? Åh! Bara dagar kvar nu... Cypern here we come!

måndag 8 september 2014

här var det rosa


Så himla roligt det är att snacka med sin klurande unge. Skruttan har vaknat flera dagar senaste veckan och frågat om det kommit snö än(!). Näää inte än, (tack och lov!) Sen babblar hon om att när det kommer snö behöver man ha regnkläderna på sig. Men nja sa jag, overall passar bättre då det är snö och kallt. Vi måste köpa en sån mamma, jag har i gen overall, annars kan jag inte gå uuuut och jag gillar snö. Tänker att minns hon ens snön? Men tydligen...

Frågade henne vad hon ville ha för overall. 
Kanske en blå? Nää det är min jacka.
Kanske en gul? (Jag hade spanat in en solgul från Didriksson). 
Men mamma näää, men kanske en rosa mamma en rosa? Å du kan ha en vit och pappa en blå. Jaa! En rosa!!

Jag har ju knappt köpt nått rosa åt henne själv inte för att jag tycker rosa är fult utan för att jag är så förbannat trött på både samhälle och modebranschen som ska kleta rosa på varenda liten tjej. Finns ju så många andra glada fina färger. Men jag har alltid sagt att den dagen Ebba själv vill ha rosa ska hon givetvis få det. Och nu inser jag, lite sorgset, att jag inte precis behöver leta ihjäl mig efter en rosa overall. Utan nu kan en välja och vraka precis från vilken kedja/märke en vill. Alla verkar ha minst en rosa overall i sitt sortiment. 

Men ja det känns ju lite märkligt att köpa overall i september. Gick ju i kjol och t-shirt så sent som igår. Och förra året köpte jag overall tidigt, vilket innebar att när det väl blev overallpremiär var den såklart för liten. Så i år försöker jag ha is i magen (wish me luck) och köper en då det är dags. Tänker att nu blev det ju lite lättare för nån rosa overall lär ju alltid finnas kvar. Tyvärr. Eller så har jag tur och så har Ebba ändrat smak tills dess.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...