fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!

söndag 21 september 2014

Jag är stor nu, jag ska bli storasyster

Jag är stor nu. Kan stå upp och gunga och ta fart själv.

Sitter och tittar själv på iPaden med mina blåa (h)örlurar. Kan själv byta mellan alla spel och appar och behöver nog snart lite nya mer avancerade spelappar. Vad spelar era treåringar?

Kör runt på min sparkcyckel som en toka. Har faktiskt sparkat hela vägen till förskolan några dagar. 

Kan hänga som en apa i träden.

Alla dess aktiviteter plus typ det mesta hon gör kommenteras med. Bebisen kan/får inte göra så här, det får bara stora tjejer/storasystrar göra. Tur bebisen mest kommer fokusera på äta och sova när den kommer, för det "får" alla göra. 

onsdag 17 september 2014

Hej lilla magen



Hej bebismagen! Nu går det då rakt inte att ta miste på att min växande mage innehåller en liten liten bebis. 

lördag 13 september 2014

Snart, snart, snart


Snart ligger jag på en av de där solstolarna. Sitter och äter dagens alla måltider med havsutsikt. Badar i det kristallklara turkosa havet. Frossar i Bouganville, min älsklingsblomma. Och framförallt njuter av en veckas semester med min fina lilla familj. Ebba är galet pepp, mest på Bamseklubb och att flyga flygplan. Själv ser jag fram emot inga måsten. Och att kanske hinna läsa en bok? Åh! Bara dagar kvar nu... Cypern here we come!

måndag 8 september 2014

här var det rosa


Så himla roligt det är att snacka med sin klurande unge. Skruttan har vaknat flera dagar senaste veckan och frågat om det kommit snö än(!). Näää inte än, (tack och lov!) Sen babblar hon om att när det kommer snö behöver man ha regnkläderna på sig. Men nja sa jag, overall passar bättre då det är snö och kallt. Vi måste köpa en sån mamma, jag har i gen overall, annars kan jag inte gå uuuut och jag gillar snö. Tänker att minns hon ens snön? Men tydligen...

Frågade henne vad hon ville ha för overall. 
Kanske en blå? Nää det är min jacka.
Kanske en gul? (Jag hade spanat in en solgul från Didriksson). 
Men mamma näää, men kanske en rosa mamma en rosa? Å du kan ha en vit och pappa en blå. Jaa! En rosa!!

Jag har ju knappt köpt nått rosa åt henne själv inte för att jag tycker rosa är fult utan för att jag är så förbannat trött på både samhälle och modebranschen som ska kleta rosa på varenda liten tjej. Finns ju så många andra glada fina färger. Men jag har alltid sagt att den dagen Ebba själv vill ha rosa ska hon givetvis få det. Och nu inser jag, lite sorgset, att jag inte precis behöver leta ihjäl mig efter en rosa overall. Utan nu kan en välja och vraka precis från vilken kedja/märke en vill. Alla verkar ha minst en rosa overall i sitt sortiment. 

Men ja det känns ju lite märkligt att köpa overall i september. Gick ju i kjol och t-shirt så sent som igår. Och förra året köpte jag overall tidigt, vilket innebar att när det väl blev overallpremiär var den såklart för liten. Så i år försöker jag ha is i magen (wish me luck) och köper en då det är dags. Tänker att nu blev det ju lite lättare för nån rosa overall lär ju alltid finnas kvar. Tyvärr. Eller så har jag tur och så har Ebba ändrat smak tills dess.

söndag 7 september 2014

Skogstur

Ebba och jag sov hos mina föräldrar natten till söndagen. Efter frukost gick vi ut en tur i skogen. Och oj vad jag blev imponerad över hur duktig Ebba var. Hon knata på som bara den. Eller knata och knata, hon sprang och skutta mest fram, kastandes Valles leksak framför sig. 

Sen klättrade hon i träd med. Hon trivdes verkligen i skogen. Så om några helger går det nog bli en rejäl utflykt med picknick och svampkorg.

Själv hittade jag massor ned Karl-Johansvampar. Så nu måste jag komma på nått gott att trolla ihop med dessa sköna svampar. Tips någon?




måndag 1 september 2014

1,5 timmes skillnad


Från idag så har jag gått ner i tid. Slutar numera 15:30 och det känns sååå bra. Idag tog det bara 33 minuter från jobbet till föris. Inga köer. På förskolan var det massa barn kvar och Ebba blev helt förvånad och så glad att jag kom tidigt. "Nej men mamma!" Solen sken och väl hemma lekte vi ute med ett gäng grannbarn och mammor. Vi åt middag ihop hela familjen och sen fick jag äntligen klippt vår ängsliknande gräsmatta. Därpå bad i balja och lite mys i soffan på det. Bästa måndagseftermiddagen på länge. Att 1,5 timmar kan göra sådan skillnad.

tisdag 26 augusti 2014

Vardagspusslet och tokig tacofisk

Nu är vi åter i vardagens hjul. Från 1 september börjar jag äntligen jobba lite mindre. Går ner till 85% och ska sluta 1,5 timme tidigare måndag till torsdag och hoppas på så sätt hinna hem innan värsta bilköerna. Så jag hinner göra nått med min skrutta innan det är dags för nattningen. Ska bli så skönt! 

Dessutom har vi börjat med Linas Matkasse igen. Första leveransen kom igår och idag lagade jag mycket skeptiskt  rätten "tokig tacofisk". Och jepp! Jag skulle följt mina instinkter och bytt ut spiskummin, koriander och paprikapulver mot typ peppar och möjligen lite basilika. Taco + fisk var inte en rätt vi kommer laga igen om en säger så. Fisken med pizzatäcke som vi fick från Linas förra hösten var jag med skeptisk till men den är numera en av våra vardagsfavoriter. Well well, smaken är delad, kanske sitter nån annan familj just nu och är lyrisk över den tokiga tacofisken. I övrigt har jag varit himla nöjd med Linas Matkasse fram till nu, detta var nog faktiskt första rätten som "sådär". 

lördag 23 augusti 2014

Punka funkar icke

Ey morsan! Hur schyst är det att ge mig en springcykel med punka på?! Hur har du tänkt att jag ska kunna lära mig cykla då? Hallå liksom!

söndag 17 augusti 2014

Men stoppa tiden!


Men jisses vems unge är den här stora tjejen? Har hon verkligen legat i min mage? Say whaaaat?! 

Allt med att tiden går inser jag också att vara förälder även innebär att få se sina egna personlighetsdrag sprlas upp i en helt ny liten person. Vår lilla tjej har blivit en riktig kavat liten pratkvarn och pladdermaja av rang. Ingen går säker, såväl grannar, vänner och främlingar i affären ska det snackas med. Äpplet ramlar inte långt från mammaträdet...

torsdag 14 augusti 2014

back in black

Så kom en känsla av höst. Och av en mängd olika skäl så känner jag att jag verkligen är värd ett par sånna här fina skor till hösten och vintern. Nått om att unna ungen massa fina grejer hela tiden men själv gå runt i samma gamla skor... Ändring på det.


Känner att jag även har lite cravings efter snygg rejäl men fräck skinnväska med. Ni vet en sån som bara blir snyggare med tiden. Har velat ha en i flera år faktiskt. Nepp dags att öppna upp plånboken alltså.

Hej förresten. Sommarlovet är slut, och jag måste erkänna det svalare vädret tilltalar mig. har aldrig hänt förr. Men hoppas såklart på en mild skön varm sensommar och höst med mycket turer ute bland björnbär, röda löv, och rosiga kinder. Om inte annat väntar en sol och badresa till Kretas sista sommarsolstrålar.

tisdag 22 juli 2014

Semesterläge


Jag har fortfarande sommarlov från bloggen. Men kan inte hålla mig borta ifrån instagram. @friddelitt heter jag där för de som vill följa med. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...