Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg

torsdag 8 januari 2015

Att förlora allt men ändå gå vidare

Har i veckan sett dokumentären "Överlevarna" på SVT av Folke Rydén. Handlar om fyra familjer där endast en av föräldrarna överlevde tsunamin i Thailand 2014. Så hårresande. De var där, på semester med sin familj, sin partner och sina barn och var ensamma om att överleva. De förlorade sin älskade. Sina barn. 

Hur gör man? Hur lyckas man ens komma hem igen. Hur orkar man återvända till sitt hus utan sina barn och man och lyckas sätta nyckel i ytterdörren och gå in i det som var ens tidigare liv? Jag vet inte om jag hade velat mer om det hänt mig. Sånt ohyggligt öde. 

Nu handlade dokumentären inte bara om deras förlust, utan hur de gått vidare i livet och var de är nu tio år senare. En så himla stark dokumentär. Så svart och sorglig, jag satt med glansiga ögon och stor klump i halsen och magen. Men ändå så fint skildrat och gripande hur dessa människor på ett för mig helt magiskt vis samlat ihop sina totalt sönderslagna liv och fortsatt leva. 

I slutet av dokumentären säger en av kvinnorna (fritt citerat) något i stil med. "Var inte så jävla rädd. Det kommer aldrig vara det du är rädd för som du råkar ut för. Lev livet fullt ut, ta hand om dig och gör sånt som får dig att må bra. När det är dags så är det dags."

Så klokt sagt. Och ett sånt bra råd att jag liksom tänkt kring andemeningen i det i flera dagar och funnit kraft från tankesättet. Att leva här och nu, vara så glad och lycklig som det bara går i vardagen, i det livet jag lever idag. Och inte lägga energi på sånt jag är rädd för.

Kan verkligen rekommendera denna dokumentär, den fyllde mig med tilltro och hopp. 

fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!

måndag 2 juni 2014

Konferens

Är på konferens på en gammal herrgård mitt ute på landet vid Mälaren. Jag som bokat det hela har fått förmånen att få ett rum precis vid vattnet med egen altan. Kommer sova gott bland vågskvalp och fågelkvitter. Livet känns riktigt bra just nu.

lördag 31 maj 2014

Smörblomma i hand


Tänk va! Den här lilla handen, en del av vår underbara SuperEbba, är en bit av mig och han. Han som jag just precis nu för 6 år sen satt och flörtade med på en balkong i Masthugget. Nu har vi barn, hus och katt. Till och med gifta. Kärleken. Livet. Ja lite poetiskt är det ändå.

onsdag 28 maj 2014

Happy go lucky


Jag är så himla himla dålig på att låta just små problem bli till stora jäkla monster i min skalle. Nu ska jag baske mig bli bättre på att inte göra det. Fokusera på det roliga, glada och positiva. Välja att vara glad istället för att gräva ner mig i små små bekymmer. Som tur är har jag en make som är bra på det omvända så jag ska suga åt mig av hans energi, rycka på axlarna och lämna de små problemen bakom mig.

Detta får bli ledorden för kommande långhelg, för sommaren och förhoppningsvis för resten av livet.


lördag 15 mars 2014

21:46

Hela familjen ligger nerbäddade för natten. Klockan är kvart i tio en lördagskväll. Japp 21:46 och alla (inklusive den övernattande kusinen) sover utom jag, och jag kommer strax sova jag med. Troligen innan klockan slår 22.

Jag tycker på många sätt att livet är som bäst just nu. Att det så att säga har en topp. Men inte peakar det direkt om lördagskvällarna nu för tiden så som det gjorde för ett decennium sedan. Nu peakar det mer klockan 05:42 en fredagsmorgon när ens nyvakna dotter finner den hemkomna mamman i föräldrasängen och skrattande utbrister "mamma alltid komma hem till mig". 

torsdag 30 januari 2014

Jobb, tid och mammaliv

Funderar mycket just nu.
Över hur vardagslivet ter sig.
Och jag undrar hur andra gör.

I vår familj har vi en förälder med ett klassiskt 8-17-jobb. Och så har vi en förälder som jobbar omväxlande 4 eller 6 dagar i veckan, ett jobb med arbetstider med några sena morgonar och sena kvällar men med guldkanten en ledig vardag varje vecka. Ebba är därför ledig från förskolan en dag varje vecka. Men resterande 4 dagar blir rätt långa, hon går ca 7:50 - 17 de dagarna.

Och de dagarna hinner man inte med så mycket kvalitetstid med sitt barn. Dagen går i ett och det blir mest vakna, morgongosa, ta sig iväg till förskolan, lämna, pendla - j o b b a - pendla, hämta, klä på och ta sig hem, laga och äta någon form av middags/kvällsmat, plocka undan disken, umgås lite trött (tyvärr oftast stilla mys tätt tätt i soffan framför barn-tv), tandborstning och sen nattning och i säng. Det hinns inte med så mycket mys och aktiviteter, vi är trötta. Blir sällan pulkaåkning, lekplatslek, målning eller pyssel om vardagarna. Och det känns så synd. Min fina lilla flicka jag saknar dig och vår tid ihop.

Andreas har redan gått ner några procent i tid för att kunna hämta tidigt en dag i veckan. Och nu skulle jag vilja göra det samma. Leker med tanken att gå ner till 90% dvs 4 timmar i veckan. Ska bara komma på vilket som är det bästa. Att gå en timme tidigare två dagar i veckan, och så gå två timmar tidigare en dag kanske?  Jag vill ha förslag och ideer på hur ni andra gör?

Småbarnsåren är intensiva, energikrävande och otroligt kärleksfyllda. Aldrig har väl livet känts så värdefullt som nu.

Tror att jag kommer ångra mig sen om jag inte tar chansen nu att trappa ner lite lite. Tiden går så fort. Aldrig kommer den åter. Gäller att njuta och passa på att dra i sig allt underbart nu.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...