Visar inlägg med etikett gravid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gravid. Visa alla inlägg

söndag 1 mars 2015

Graviditeten är som bortblåst


Efter tre veckor med honom hos oss känns den sega långa graviditeten som bortblåst. Transportsträckan är över. Livskrafterna vänder åter. Känner mig energifylld och nyvaken. Redo att ta tag i livet igen. Träffa vänner. Städa garderober. Inreda färdigt här hemma. Ta tag i motion och kost. En massa saker som är svårt att hinna med när jag har två barn som behöver mig dygnet runt. Särskilt som jag faktiskt främst vill jag mysa med min lille pojk och ha skoj med min kloka och roliga tjej. Men jag har en nytänd vilja och iver inom mig att hitta på saker igen. Det känns väldigt skönt.

I övrigt sväller och växer kärleken till vår lille Max i mitt bröst. Starkare och starkare för varje dag. Vill bara hålla honom i min famn, knipa hans lilla hand i min, pussa hans silkeslena huvud och fylla näsan med bebisdoft. Ljuvligt att ha honom på utsidan av magen.

fredag 13 februari 2015

Så (himla himla) värt det

Det kan ju inte undgått någon av mina läsare att jag tyckte det var rätt kämpigt att vara gravid den här andra gången. Men nu känns det bara sååå himla himla värt att ha genomlevt dessa nio tunga månader. Här sitter jag nu med världens gulligaste lilla bebis. Helt ofattbart (åter igen) att det kommit ut en aldeles perfekt liten minimänniska från min mage. Han är så himla fin och jag sitter och tittar på honom med ett fånigt förälskat leende klistrat från öra till öra. Min lilla babyboy. Livets mirakel. 

Själv märker jag tyvärr fortfarande av den blodförlust jag fick i efterskedeet av förlossningen. Än är jag lite blek, trött och har en huvudvärk som kommer och går. Får tänka mig för när jag anstränger mig så jag inte blir yr. Tar jordens äckligaste järntillskott, smakar typ blod, blä! Och ser till att äta, dricka och sova så regelbundet som möjligt med två småttingar i familjen. Ser fram emot att få ökade krafter så jag kan komma ut och röra på mig lite mer. 


Har varit en känsla av vår ute några dagar och faktiskt har snödroppar börjat kika upp i vår trädgård. Tror detta kommer bli en ljuvlig föräldraledig vår med mycket tid ute i trädgården och naturen. Men en ska ju inte ropa hej än. I eftermiddags har det dalat ner vitt puder över allt och våren känns avlägsen. Och lika bra är väl det när min fysiska form just nu mest orkar med lugna inomhusaktiviteter.

fredag 6 februari 2015

torsdag 5 februari 2015

Snart tvåbarnsföräldrar


Vi väntar och vi väntar. Två dagar över tiden nu. Snart är vi väl ändå tvåbarnsföräldrar? Snälla?!!

onsdag 4 februari 2015

40+0 på övergång

Här kommer snabbt inlägg från ett mörkt sovrum där en dotter med växtvärk just nu sover efter flera uppvak med gråt och orolig sömn.  

Det har alltså inte fötts någon bebis än. 

Att ställa in sig på att tvåan skulle vara tidig liksom ettan. Big misstake. Men jag tar det med jämnmod. Mår rätt bra, förutom känslan av att vara smällgravid då. Längtar efter att få tillbaka min rörlighet.

Är rätt mycket inne i min egen bubbla just nu. Har verkligen varit hemma supermycket sista veckorna och mest umgåtts med min lilla familj. Men i måndags kom vi iväg in till stan och firade svägerska/syster/fasters födelsedag på tapasmiddag på Pinchos. Jättegott och trevligt, kul att Ebba sköter sug så fint på restaurang. Idag har jag varit i stan igen. Först för ett besök hos barnmorskan, jag hade lite högre blodtryck än vanligt men annars allt fint med mig och bebis. Sen hade jag lyxen att få fikaluncha med tre tjejer till som också ska ha barn vilken dag som gelst. Snart kommer babyboomen! På eftermiddagen var min mamma hemma här, och dammsög och lekte loss med Ebba. Även min pappa dök upp senare och jag lagade riktigt god middag med wokade nudlar och lax med lime och koriander. Så nu är jag laddad med socialenergi igen och känner mig rätt så redo. Men det är klart lite nervös inför förlossningen är jag...

måndag 2 februari 2015

99,6% känslor



Känslospektrat när jag nu passerat 99,6% av graviditeten:

Mardrömskänslan - jag är skengravid, kommer gå runt med en otymplig 15-kilos kula mitt på magen forevvva!! Kommer med andra ord aldrig kunna nå mina tår igen utan att vilja kräkas.

Känslan jag hade i natt - pirr och krypningar i mage, säte och lår samt en bebis som veva runt rejält. Trodde på allvar det skulle sätta igång. Kunde omöjligt somna. Men icke.

Känsla idag - vääääldigt trött. Sov inte så bra i natt. Fortsatt pirriga ben. Tryck nedåt. 

Önskeformen idag - att jag kraftsamlar rejält till ikväll så jag kan skrapa ihop mig själv så att jag kan följa med och fira Eleonors 30-årsdag på tapasrestaurang. Inte varit utanför kommungränsen på två veckor. Och lite firande kanske kan få igång livmodern.

Känslan inför förlossning - har vänt från pepp och längtan till rädsla för smärta blandat med oro att nått ska gå galet. Kommer det gå bra? Är barnet friskt?  

Namnhybriskänslor - plötsligt osäker på nästan alla våra namnfavoriter. Vi har två pojk och två flicknamn men inget 100 spikat än. Försöker nu fåraktigt att hitta på nya namn till stackars lilla barnet.

Tacksamhetskänslor - Andreas är ledig idag och underhåller Ebba. De leker i snön och jag får vila. 

"Packa om packa rätt"-känslan - öppnar och kikar i BB-väskan var och varannan timme. Har jag inte missat nått viktigt ändå? För visst är det så att först när den är komplett kommer det dra igång...? Eller?

Borde vi inte ha ett soundtrack-känslan - det är nu hög tid att göra en playlist att föda barn till. Inte för att vi lyssnade på den vi gjorde inför Ebbas förlossning. Men visst borde vi väl ha en, denna förlossning kanske kan bli så där myyyyysig och stämningsfull..?

lördag 31 januari 2015

Väldigt tråkigt att vänta

Följande dialog utspelade sig mellan mig och treåringen idag.

Ebba: "Det är väldigt tråkigt att vänta"

Jag: "Vänta på vad?"

Ebba: "På bebisen"

Jaha så har jag fört över min uttråkade väntan på dottern också. Eller så är ett soffkolli till morsa inte så kul att hänga med hela dagarna. Barnafadern jobbar såklart denna helgen, men det är nog mer synd om honom än om oss. Gå runt på jobbet och vänta på besked om att det är på G, han gillar helt klart inte att lämna oss ensamma hemma. Men det går ingen nöd på oss, mer än att vi nog snart får fyrkantiga ögon av allt film/tv/iPad-tittande. 

Jag orkade i alla fall ta oss ner till byn (med bil såklart, ha inte för höga tankar om mig) idag för inköp av lördagsgodis, semlor och pizza. Viktigt att kolhydratsladda inför en förlossning har jag läst... Samt tvingade ut oss i snön en stund på eftermiddagen för frisk luft och springa av Ebba lite energi. Sen var all min energi slut. Jag fräste TYST åt mitt barn när hon tjatade om att höra Frost åter igen. Så när Andreas kom hem berättade hon detta med gråt i rösten, varpå jag raskt lämnade över stafettpinnen och skamfullt kröp ner i ett varmt bad. Inte bästa mamman i stan precis. Tur vi är två ändå. All respekt till singelföräldrarna.

Oh vad jag längtar tills detta är över. Har börjat må gravidilla igen, till och med spytt upp frukosten en dag. Har fler och fler förvärkar, vilket väl iofs är positivt. Bebis komsikomsi!!

Förresten. Jag har aldrig varit så gravid som jag är idag. Vecka 39+3 och konstaterar att nej det blir inget januaribarn här inte. Och fortfarande är det flera lååååånga dagar kvar till beräknat datum. För att inte säga de där två veckorna man tillåts gå över. Håhåjaja  håhåjaja!! Borde väl passa på att njuta av gravidmagen (för lite mysig är den, ibland...) snart är det över och som det känns nu så kommer jag aldrig mer vilja vara gravid efter detta. 


onsdag 28 januari 2015

Hej hej från soffan


Hej här sitter jag och magen i vecka 40 och väntar lite till. För trött för att orka med nått större boande. Jag satsar på att vila och kolhydratsladda istället. Idag är Andreas på jobbet och Ebba ska snart hämtas efter sina fem timmar på förskolan. Jag har sovit en dryg timme i konstig ställning på soffan, ätit ugnspannkaka och tittar på herrarnas korta program från konståknings EM. Ja det var väl allt. 

Saker jag skulle kunna göra:
- Städa ur klädkammaren och skapa en hög med grejer åt maken att bära ut till förrådet.
- Rensa lådorna i byrån i hallen, vilket inkluderar att laga den nedersta som blivit knöfylld med leksaker. 
- Städa ur skötbordet.
- Tvätta, vika tvätt och sortera in i garderober. 

Saker att göra som är liiite roligare:
- Fylla i Ebbas bebisbok samt beställa bilder till den.
- Tack-korten från bröllopet borde beställas, de är mer eller mindre klara.
- Göra en fotobok över Ebbas första år.
- Göra en ny instagrambok.
- Göra en fotobok från bröllopet. 
- Hänga upp foton och tavlor på väggarna. 
- Hänga upp insynsskydd i tvättstugan så alla grannar slipper se vår hög av ren ovikt tvätt...

Om vädret tillåter, dvs om isen på gångvägarna här i området har regnat bort vågar jag mig kanske på en liten promenad med Ebba i eftermiddag.



tisdag 27 januari 2015

Overkliga dagar

Åh vilka sega och overkliga dagar. En vecka kvar till BF(beräknad födsel). Går hemma å väntar å väntar å väntar nu. Så klart vääääldigt skönt att kunna glida runt i mysbrallor, länsa kyl & skafferi, mysa med familjen, kolla på TV och vila när jag vill. Men det känns så overkligt. Ska jag föda barn snart? Ikväll? Imorgon? På lördag? Nästa lördag? Om tre veckor? Kommer det verkligen ut en bebis snart?

lördag 24 januari 2015

10 dagar kvar



Inget är väl som väntans tider... 

Vem f-n har myntat det uttrycket? Och varför? Är ju oändligt tråkigt att bara gå och vänta och vänta och vänta. 

Slutade att jobba i måndags, väldigt skönt att slippa klä mig representabelt (hej mysbralla 24/7) och slippa kliva upp tidigt om morgonen. Dagarna hemma glider ihop utan särskilt mycket aktiviteter. Känner mig sammanväxt med soffan och alla stream-tv-program. Men så tacksam att jag kan vara hemma. Det är tungt i kroppen och jag har mina små krämpor så som ont i en svullen hand, svullna fötter, halsbränna och ömt bäcken, men inte är det några tecken på att det är på gång att komma ut en bebis inte. Nu är frågan om det blir en januari eller februaribebis. Tänk va? Om några dagar ska jag föda ut ett barn. Vårt andra barn. Helt ogreppbart även om allt är redo, babyskydd i bilen, BB-väskan packad, Ebbavaktande förberett och allt i så bra ordning som det kan vara inför den stora dagen. Wish me luck!

onsdag 21 januari 2015

Mitt nya hemmaliv


I måndags jobbade jag sista dagen innan mammaledigheten. Många kramar och hejdå och lycka till. Så ja nu är jag väl mammaledig då. I väntan på att barn nummer två ska kika ut. Väldigt skön att vara hemma. Spenderat många timmar i soffan redan. 

Igår var Andreas ledig och medan Ebba gjorde dina fem timmar på dagis hann vi med en massa bra grejer. Så nu finns det både en extra bilstol till Ebba hemma och babyskydd till bebisen. Likaså fick jag bytt min handväska jag fick i julklapp och köpt mig en till amnings-bh. Vi var även hos barnmorskan och summerade graviditeten och sammanfattade mina tankar och önskningar inför förlossningen. Allt såg bra ut med mig och bebben. Verkar som om jag (för första gången i livet?) kan har lite glädje av mina överviktskilon då jag pga min vikt högst sannolikt kommer få föda på Östra, vilket ju är bra då det är dit jag helst vill.   Hann med en lunch med Eleonor innan det var dags att styra hem via ICA och mot förskolan och hämta Ebba igen. Väl hemma var min energi slut, och lite ont i magen hade jag med. Blev en lugn eftermiddag som övergick i kväll och pizzabak där alla tre lagade ihop. Kul och gott. Skönt med en liten familjedag. 

Dagen idag inleddes med att Ebba plocka fram alla vattenfärger själv med pendlar och hela baletten. Så nöjd med att vi har ett skåp i köksön med hennes pysselgrejer i. Vill att det ska va lätt för henne att måla eller vad hon känner för när hon själv får suget. Och det verkar ha funkat som tänkt. Sen åt vi frukost ihop hela lilla familjen. Anar att det lär bli en ny mysig morgonvana för oss detta år. 

Idag jobbade Andreas så medan Ebba var på förskolan idag låg jag mest med filt i soffan och kika på tv-serier. Så skönt. Har mer och mer molvärk och känner mig tröttare och tröttare. Vaknade i natt med ont i handen och svullna fingrar så nu får jag vara ringlös ett tag. Känns naket utan förlovnings och vigselring. Som tur är försvann smärtan i handen under dagen, får se vad som väntar i natt. 

Efter Ebbas fem föristimmar åkte hon och jag till biblioteket. Jag för att låna nästa bokklubbsboken Bea Uusma - Expeditionen en kärlekshistoria vilken verkar väldigt lovande. Och Ebba för att låna nya favoriten "Kattson och Findus" samt Mamma mu. Hemma så läste vi böcker, badade badkar hur länge som helst, käka spagetti med falukorv (hej slapp vardagsmat!) och sen läste vi än mer böcker. När Ebba somnat kolla vi mästerkocken, och spånade på hur vår framtid kommer bli i vår. Svårt att föreställa dig livet med en bebis igen. Ja det var väl dagarna som gått. Det nya jobblediga livet men än så länge bara ett barn att ta hand om. När ska plutten kika ut är väl det vi tänker på mest just nu...

måndag 5 januari 2015

Kära gnällbok

Man ska visst inte ropa hej...

Vaknade klockan 04 i natt med en himla molande värk i bäckenet och insåg sen att jag visst mådde illa med. På den vägen är det. Fram och tillbaka mellan toalett och säng. Feber. Har legat i sängen hela dagen. Orkar ingenting. Att bli magsjuk samtidigt som jag är höggravid är verkligen en upplevelse jag hade klarat mig utan.

Och så är jag orolig såklart, hur tar bebisen en släng av kräksjuka när den ligger i magen? Legat och inväntat rörelser. Tänkt det är ju en himla tur i oturen att bebisen ändå är kvar inne i magen och inte är en helt ny och klen människa på utsidan. 

söndag 4 januari 2015

Festlig inledning på nya året

Vi var på skojig nyårsfest i år. Farmor Lena fyllde 60 och detta firades med stort galej i Stenungsund. Massa folk och go mat. Extra kul för Ebba som knappt varit på större fest. Ett tiotal ungar att leka och dansa med, massa godis och chips. Och dessutom en bebis som hon storögt och fascinerat beundrade. Hon hade så kul. Vi med. Sen sov vi på ett urgulligt pensionat i Stenungsund och inledde året med en så god frukostbuffé. 

På vägen hem lämnade vi Ebba hos Eleonor och Tilde. Vi brukar oftast ha nått för oss när vi har barnvakt, men denna gång åkte vi bara hem. Märklig känsla att vara ensamma i huset. Andreas kollade nyårshockey och jag tog ett långt bad med badsalt och iPaden. Åt goda rester från festen och bara slappade ihop. Mysigt!

Dagen därpå jobbade vi men framåt slutet på eftermiddagen blev det ändrade planer. För likt förra trettonhelgen passar Ebba på att vara sjuk när vi(jag) ändå är lediga. Himla schyst planering från hennes sida så vi slipper vab:a. 

Näe skämt å sido. Stackars liten åkte på kräksjuka på årets andra dag. När hon var hemma hos faster och kusin dessutom. Så stackars dem som fick ta hand om första kräkkalabaliken. En så himla duktig liten tjej som spydde om och om igen utan större gråt och gnäll. Som tur är var detta en snäll variant *peppar-peppar* som gick över fort så redan igår kunde hon börja peta i sig lite mat igen och idag verkar hon kärnfrisk. Jag själv blev lite orolig i magen och mådde illa. Kändes särskilt spännande då bebisen samtidigt haft nån form av sparkmästerskap inne i min mage. Men jag verkar ha klarat mig lindrigt undan, sluppit spy och idag är magen lugn igen. Skönt att hänga över toastolen med mage i vecka 36-storlek känns mycket otrevligt bara vid tanken. Idag tar vi det lugnt, men nog mer för min skull än Ebbas, är väldigt trött idag. Funderar på att samla ihop lite energi och slänga ut granen och packa ihop julen. Men det är ju så mysigt med julbelysningen. Den får nog hänga kvar ett tag till. 

Imorgon är det tänkt att vi alla tre ska till barnmorskan och sedan ut på stan och  fixa lite grejer inför bebisens ankomst. Främst en ståbräda till vagnen. Men även ett gosedjur som Ebba ska få ge i present till bebisen. Kanske ett paket pytteblöjor, lite ersättning och nån ny napp å nappflaska med. Och själv borde jag verkligen köpa de där amningsbh:arna... Bebisens grejer i BB-väskan är redan packade. Den kan ju faktiskt komma redan nu...

torsdag 18 december 2014

En bild på något fint jag fått i år

Oh det här var en svår julkaramell. Året som gått har ju innehållit så mycket stora livshändelser. Och jag har fått så mycket fina grejer och upplevelser. 


Tänker tex på vigselringen som numer pryder mitt vänstra ringfinger, som både är vacker och som symboliserar styrkan och kraften i kärleken mellan mig och min Andreas.

Eller på den galet roliga möhippan för mig jag (med både damer å herrar) som mina fina polare fixade.



Sen tänker jag på några otroligt vackra pioner jag fick av Andreas någon vecka efter bröllopet. Han är bra på det där, att ge mig blommor när jag som minst anar det.


Men det som trumfar allt detta år är när vi i slutet av maj pirrigt stod och tittade på två rosa streck och glädjebeskedet att vi väntar ett barn till. 

-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl, en jättemysig julkalender med tillbakablickar på året som gått. 


måndag 15 december 2014

50 dagar kvar

Hej min lilla bebis!

Du älskade lilla krabat som bor i min mage. Du är så välkommen ut. Just nu tar min kropps väntan på att du ska växa klart musten ur mig. Jag känner mig rätt trött, öm och sliten. Men ett litet tag till kan jag stå ut med värk, halsbränna och dålig sömn. Ser så mycket fram emot att få hålla dig i min famn och pussa fjunen på ditt huvud. Vi är många som väntar spänt på din entré. Pappa är redo. Jag med. Och din storasyster börjar bli otålig nu. Hon kommer vilja hjälpa dig med allt här i livet, hålla din hand, krama dig och ge dig napp och flaska. Men simma du runt där inne i min varma mage några veckor till så du blir stark och stor nog att klara dig ute i det kalla vintermörkret. Eller simma och simma, börjar nog bli trångt för dig nu. Barnmorskan har berättat att du lagt dig med huvudet nedåt och jag känner tydligt dina stora rörelser på min mages högra sida. Men känn ingen brådska. Stanna kvar i magen tills du är färdig. Vi ses snart vårt lilla hjärta! 

Pussar från mamma 



lördag 6 december 2014

60 (59) dagar kvar



Sista 11 dagarna gick visst undan. Äntligen! Så inte 60 dagar kvar utan 59 och om 25 minuter är det vara 58 dagar kvar... Där av den i all hast tagna bilden av lättklädd och lättroad övertrött make.

Mår rätt fint, bortsett från en seg förkylning som inte vill släppa greppet. Får fortfarande sammandragningar oräkneligt många gånger per dag. Känns fortfarande obehagligt men börjar vänja mig. Men idag fick jag en sammandragning som gjorde ONT. Men det var bara en, så jag oroas inte mycket över det. Har också fått som små bränningar nedåt eller hur man ska säga. Kanske har bebisen vänt huvudet söder ut?

Känns som att denna bebisen är mer aktiv i magen än vad Ebba var. Ikväll var det helt klart någon form av show där inne. Verkar vara en småfestlig typ för jag har också känt rätt tydligt att det lilla livet har hicka. I övrigt sover jag mycket bättre denna graviditeten än förra. Skönt!

tisdag 2 december 2014

En bild från en dag jag aldrig kommer att glömma


Jag mådde så illa den här dagen. Var väl runt vecka 8-10 i graviditeten och det eviga illamåendet drog fram alla sorters obehags och ångestkänslor i kroppen. Låg i soffan och fattade inte hur jag skulle få energi att samla ihop mig själv så familjen skulle kunna åka iväg till semesterveckan i det lilla huset vid havet vi hyrt i kustbyn Långasand.

Andreas städade, slet och packade allt kläder, prylar, mat, katt och barn. Medan jag mest låg apatisk och kallsvettades i soffan. Skulle vi skita i att åka undrade han. Jag bara gnydde. Ebba minns jag inte riktigt vad hon gjorde men på nått magiskt vis kom vi faktiskt iväg. Jag orkade sätta mig bakom ratten och köra, och fram kom vi. 

Den lilla stugan låg nästan på stranden och vi begav oss ut på promenad. Det var i mitten av juli, det blåste och duggregnade och vinden från havet var helt galen. Kändes som en höststorm. Men de dör havsvindarna. Vad välgörande de är. Och vad läckert det är när de sluter tag i en. Vindarna fick mig att glömma illamåendet för en stund. 

Vi hade tur med vädret den där veckan. Först hade vi två svala dagar med mycket vind och gråa skyar, vilket passade bra för vår då rätt värmekänsliga familj. Men sen kom sommarvärmen och vi fick loja sköna dagar fyllda av sand och salta bad. Besöktes av syskon, kusiner och föräldrar. Åt middagar på den lilla strandkrogen i byn. Plockade snäckor. Åkte på shoppingturer till Falkenberg och Halmstad. Veckan blev så lyckad att vi nog söker liknande boende nästa sommar. Gott med miljöombyte och få vara nära havet. I alla väder.

Nu kanske det inte är så att jag för alltid kommer minnas just precis exakt den här dagen. Men jag kommer aldrig att glömma hur graviditetsillamåendet låg som ett lurvigt svart monster med sina klor runt all min energi och kropp under hela sommaren 2014. Så himla glad och spänd på lilla livet som växte inom mig. Så himla mörbultad av det eviga yrseln och illamåendevågorna som sköljde genom mig timme ut och timme in.

-----

Har hittat en fin bloggjulkalender från Emily Dahl. Verkar jättemysigt och fint arrangerat. Temat är året som gått och det är alltid kul med återblickar tycker jag. Särskilt då 2014 innehållit topphändelser i mitt liv med både vårt bröllop och vår andra graviditet. 


tisdag 25 november 2014

70 dagar kvar


Sista 10 dagarna har faktiskt (hurra!) gått rätt fort. Har varit på besök hos barnmorskan. Jag, magen och bebisen mår fint, följer alla kurvor och värden som den ska. Jag har åkt på en dunderförkylning och varit rätt sänkt så mycket tid har spenderats i tv-soffan. De nattliga toabesöken är nu uppe i två per natt, men jag somnar tack och liv om rätt med det samma nu. 

Bebisen är inne i en väldigt livlig fas. Det märks att det är mindre plats kvar att röra sig på där inne. Varje kväll ligger jag och tittar på magen och följer bebisens rörelser där inne. Magen putar och står ut åt alla möjliga håll när h*n där inne byter ställning. 

Tycker att jag känner ett annat tryck neråt redan nu, lite som att det bränner i blygdbenet. Känns som om det är lite tidigt, är trots allt nio veckor kvar. Inte för att jag klagar om bebisen kommer lite tidigt, men vi får göra komma över nyåret först. Sen så är liten så välkommen så. Och kanske är det trycket som gör det, men nu så känns det som om jag verkligen börjat gå sådär som en vaggande anka. Men det hör väl till. Känns som om vi närmar oss målet nu.

lördag 15 november 2014

80 dagar kvar


80 dagar kvar nu. Säger man det så, då känns det inte så långt bort. Men vecka 29 och precis inkommen i tredje trimetern känns lite deppigt. Ganska långt kvar till le grand final ändå. Särskilt som jag just nu är väldigt pepp på just förlossningen. Längtar tills värkarna ska sätta igång. Just nu väger bebin ca 1,4 kg och är ca 37 cm lång, så den får ju gärna öka på en 2 kg och 10-15 cm innan hen gör entré. 

Hur mås det då? Sista veckan har jag haft ont i övre delen av magen, från under brösten till naveln. Men även ont på höger sida av magen. Så nu har jag börjat sova med en kudde vid magen som stöttar upp. Både bekvämt och obekvämt. Magen känns stor. Men tycker inte den vuxit så mycket senaste tiden, mer att den blev så här stor tidigt. 

Börjar känna mig fysiskt begränsad. Magen är där och den är faktiskt i vägen. Sätter mig helst på rumpan på golvet än på huk då jag ska hjälpa Ebba med något. Har fortfarande sammandragningar flera gånger om dagen, vilket ju sägs vara livmoderns sätt att förbereda sig. 

Har hela denna graviditet varit relativt cool. Har absolut inte varit ens i närheten av så orolig som jag var min förra. Då kastades mina tankar runt om missbildningar, förlossningsskador, missfall och jag vet inte vad för olyckor. Är mycket lugnare denna gång. Och har först nu slagits av tanken att det finns en risk att bebben kanske inte är frisk. Alltså inte för att jag, eller mödravården för den delen, misstänker det. Men oddsen att få två friska barn känns ju mindre än att få ett. Men nu är jag som sagt inte så orolig över det. Känner istället att skulle det vara något får vi ta det då. Är övertygad om att vi löser det.

Tänk om ca 80 dagar vet vi lite mer om den lill* personen som just nu sträcker på sig inne i min mage så hela ena sida blir hård och putar utåt. Längtar efter att få träffas och bli hens mamma även på utsidan av magen. Magiskt ändå att det är en liten bebis i magen min. Är så stolt över min kropp som fixar detta. Beundrar min spegelbild och smeker magen flera gånger om dagen. Skit samma om jag normalt kanske inte är 100% nöjd med min kropp. Den må ha bristningar, gäddhäng, celluliter, dallriga lår, kärlekshandtag, hängbröst och runda former. So what? Min kropp är ju hur grym som helst, den tillverkar just nu en till människa. Hur coolt är inte det? Love it!

söndag 9 november 2014

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara.

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara. 

Haft en sån där mysig mamma-Ebba-helg med mycket tid med varandra. Och jag känner att de här tre åren då jag fått fokusera på att bara vara mamma åt ett barn har varit väldigt bra för mig. Jag har fått växa in i föräldrarollen och samtidigt lärt känna min dotter och följt hennes utveckling. Hon känns så stor och mogen nu, vet vad hon vill och kan både visa det i handling och med ord till och med argumentera för sin sak. Tre år till nästa barn har passat mig väldigt bra. Jag tror alla typer av familjekonstellation; ett barn, flera barn, tätt eller långt emellan syskon har sina fördelar, och nackdelar. Och jag har full förståelse för att vi alla gillar olika. Men faktum är att det är först njag är redo att bli mamma igen. Till ett barn till. Tvåbarnsmamma. Nu är jag redo för att lära känna en ny liten bebis. Redo att låta en bebis vara helt beroende av mig sin första tid hos oss. Ja nu längtar jag efter att få släppa in en till liten person i min mammabubbla...

Utmaningen då? 
Varken rubrikerns avundsjuka eller fem saker jag borde göra lockade fram någon skrivklåda som skapade några skoj inlägg hos mig, så med omtanke om er så låter jag er slippa läsa dem. Åter till novemberutmaningen imorgon.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...