Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg

måndag 4 maj 2015

Bomullsbröllop


Det har redan gått ett år sen vi gifte oss. Vilken dag vi hade! Var helt överväldigad över hur fantastiskt kul det var att gifta sig. En magisk dag som jag aldrig kommer glömma. Igår var det vår första bröllopsdag, bomullsbröllop kallas det visst. 

På morgonen igår dukade vi fram frukost med vitsippor på bordet, precis som bordsdekorationen var på bröllopet. Frukost är lite av vår grej, på helgerna äter vi gärna långa extra lyxiga sådana, gärna med gott bröd, juice, massa kaffe och bacon å ägg om Andreas får välja, eller amerikanska pannkakor om jag får välja. Vi äter sällan frukost ihop i veckorna så på helgerna tar vi igen det och myser länge i TV-soffan.

Å sen på eftermiddagen så åt vi vit prinsesstårta. Med fingeravtryck från dottern på och kaffe till. Och tio röda rosor. Min käre make älskar prinsesstårta så det var sån vi hade på bröllopet med, fast då med en liten twist med päronmousse i. 

Och medan vi åt tårta låg vår egna lilla bröllopspresent (ja han kom ju passande nog nästan på dagen 9 månader efter bröllopet) på filt på golvet och var fin.

Får nog summera första året som gifta som ett stundtals lite kämpigt år. Det sliter på kärleksrelationen att ta sig genom en graviditet och att sedan ha en liten bebis som kräver omsorg dygnet runt. Tiden för varandra försvinner tyvärr rätt lätt. Men är det nått som gjort vår kärlek starkare så är det den gemensamma kärleken till barnen. Det är så skönt och värdefullt att ha någon (och inte vilken någon som helst utan min snälla lugna fina Andreas) att dela glädjen över allt barnen gör, men också oron och omsorgen över det käraste man har. Det innebär också att vi har något, två helt underbara ungar, att kämpa för när det känns lite motigt. Men det har också varit ett fint och stort år med många fina minnen och stunder. Störst var såklart födsel av vårt andra barn. Vår son. Hade aldrig velat föda utan Andreas vid min sida, han är och kommer alltid vara min trygga klippa att luta mig mot.

I år firade vi rätt så blygsamt. Men vi har en tanke om att åka iväg bara vi två på en weekendresa när vi firar två år som gifta. Då är Max helt klart stor nog att klara två nätter utan föräldrar. Känns lite konstigt att planera för nått som ska ske först om ett år, men tja. Småbarnsår vad ska man säga. Innan jag blev förälder trodde jag det var enklare, för mig själv, att lämna bort en liten bebis en natt eller två än vad det faktiskt är. Navelsträngen går visst åt båda håll. Och för vems skull ska jag vara en "cool" mamma och bevisa nått? Vissa klarar av att lämna bort dem tidigt, all respekt till dem, själv är jag för vek. Barnen växer upp så fort ändå och jag har äntligen förenats med att jag får vara mamma på mitt eget vis. Ingen prestige, ingen press. Nu ska jag somna mitt emellan mina favoritkillar vid min sida. Nattis! 

tisdag 24 mars 2015

Energikick och en liten dipp



I lördags var jag (och lelle Max) och hängde med dessa sköningar. Så himla kul att ses. Det är stundtals rätt så trött, gnälligt och grinigt hemma just nu. Att träffa kompisar och bara hänga och snacka om vad som hänt sen sist var precis vad jag behövde. Skönt att få lite annat att prata om, med några av mina närmsta vänner. Men som alltid efteråt så kommer jag på hur mycket jag saknar dem och tiden då de var en del av min vardag. Blir ledsen att jag är så dålig på att ta hand om mina vänskapsrelationer och gillar inte hur den delen av mitt liv har utvecklat sig. Men vet samtidigt inte riktigt hur jag ska backa. Nu kommer familjen alltid först och så är det väl för de flesta med småbarn, men det känns ändå trist. Och ensamt, även om jag rent fysiskt aldrig är ensam numera, inte ens när jag går på toaletten. Men det är några år nu, tänker det blir enklare igen. Sen. Om några år.

Tycker att det har känts lite vemodigt i övrigt med sista tiden. Alla timmar själv med barnen medan Andreas jobbar sätter igång dystra tankar i mitt huvud. Hjärnspöken och orostankar. Dessutom brukar jag nästan varje år bli lite deppig så här när vintern övergår till vår. Konstigt nog, borde vara tvärt om nu när ljuset och grönskan är på ingång. De stökiga nätterna och treårstrotset sätter sina spår med och när jag är trött blir jag grinig och sur. Och tänker konstiga saker.

Nu när jag ändå beklagar mig. Saknar även att ha energi att orka hitta på kul saker själv med Andreas. På kvällarna just nu är vi så trötta att det mest blir tv-tittande och sista tiden har jag till och med prioriterat sömn och lagt mig redan vid 21. Vi skulle behöva en liten dejt på tu man hand tror jag. Hålla handen, pussas lite och prata med varandra utan att bli avbrutna. Och gärna prata om nått som inte handlar om vad barnen gjort, vad vi ska äta till middag, om huset, vem som ska städa, när vi ska handla och andra vardagsämnen. Jovars! Livet. Lite upp och ner. Tur mina ungar å man är så himlans gulliga ändå. Ebba är som vanligt väldigt kelig, säger söta saker som "du är mitt liv mamma" och idag plocka hon blommor åt mig. När man möter Max blick brister han ut i stort leende samtidigt som gurglar och jollrar så hela min mage fladdrar av lycka. 


söndag 15 mars 2015

Helgen

Detta var eventuellt sista helgen på länge som Andreas jobbar helg. Jag är ju förvisso van att ha varannan helg själv, men ser fram emot att bli mer vanlig familj. Kommer socialt sett bli enklare att umgås med andra nu. Innan har våra gemensamma lediga helger känts så värdefulla att få vara tillsammans och de helger då han jobbat är jag ju med Ebba. Nå väl, sista helgen då hag kör själv ned barnen spenderades så här:

I fredags var vi och shoppa lite sen åkte vi till en lekpark och hade picknick, matade fåglar och småfrös i kyliga vindar trots strålande sol och blå himmel. Detta förrädiska vårväder. På väg hem körde vi nästan ihop med min pappa som blev babyvakt i vår bil medan jag å Ebva raceade genom mataffären i jakt på fredagsmys. Enchiladas med pulled steak blev resultatet.

I lördags var vi mest hemma. Långfrukost med Andreas. Ebba gillar att fotografera just nu och hon förevigade detta. Städade lite. Hälsade på min syrra en sväng. Vårsol som vanligt sista tiden. Var ute i flera omgångar och lekte på "vår" lekplats. Städade lite till. Och jag planterade första krukan med vårblommor utanför dörren. På kvällen kolla vi mello och drack lite bubbel.

Idag var Andreas ledig. Medan han var ute med barnen så fick jag lite egentid. Så då passa jag på att skura golvet, och äta upp resterna av Ebvas lördagsgodis åh ett sånt sötsug som sliter i mig nu. Sen åt vi vår första lunch ute på altanen. Åh så härligt, plättar må vara gott, men all mat smakar godare ute.


söndag 1 mars 2015

Graviditeten är som bortblåst


Efter tre veckor med honom hos oss känns den sega långa graviditeten som bortblåst. Transportsträckan är över. Livskrafterna vänder åter. Känner mig energifylld och nyvaken. Redo att ta tag i livet igen. Träffa vänner. Städa garderober. Inreda färdigt här hemma. Ta tag i motion och kost. En massa saker som är svårt att hinna med när jag har två barn som behöver mig dygnet runt. Särskilt som jag faktiskt främst vill jag mysa med min lille pojk och ha skoj med min kloka och roliga tjej. Men jag har en nytänd vilja och iver inom mig att hitta på saker igen. Det känns väldigt skönt.

I övrigt sväller och växer kärleken till vår lille Max i mitt bröst. Starkare och starkare för varje dag. Vill bara hålla honom i min famn, knipa hans lilla hand i min, pussa hans silkeslena huvud och fylla näsan med bebisdoft. Ljuvligt att ha honom på utsidan av magen.

lördag 14 februari 2015

Massa kärlek i min famn



En fin alla hjärtans dag från mig till dig. 

Varken jag eller min man är några skolboksromantiker precis. Vår första och möjligen andra alla hjärtans dag firades traditionellt med middag, rosor och gelehjärtan. I år så hade vi båda glömt helt och hållet. Men 20 kg kärlek har vi minsan tillverkat tillsammans och det är inte fy skam! 

måndag 9 februari 2015

Första dagarna med vår lilla pojke

Fredagen den 6 februari kl 02:58 kom han ut. 

Jag är så nöjd med förlossningen. Vaknade vid 05 på torsdagen och hade milda värkar, det fortsatte hemma hela dagen. Blev en lugn dag med uppladdning tillsammans med Andreas.  Ebba lämnades på dagis där hon sedan hämtades av mina föräldrar. Hemma klockade vi värkar medan vi titta på tv, åt mat, gick en promenad i snön och jag badade badkar. Först sent på torsdagskvällen blev värkarna smärtsamma och tätare så då körde min syster in oss till förlossningen på Östra. 

23:30 skrevs vi in, värkarna intensifierades i både täthet och smärta medan jag låg med CTG och de mötte värkar och bebisens hjärtslag. Allt såg bra ut och vi fick stanna. Jag fick snabbt både EDA och lustgas, och det funkade så bra. Värkarna tog jag nästan med ett leende. Barnmorskan kändes positiv och peppande. Och där mitt i natten var vi som i en egen bubbla och hade vi en lugn och stilla förlossning som gick snabbare än jag trott. När jag kom in var jag bara 4 cm öppen, men sen öppnade jag mig ca 2 cm i timmen. Jag kunde röra mig och byta ställning mellan värkarna fick bland annat sitta på en pilatesboll. Plötsligt ändrade värkarna karaktär och så var jag redo att krysta och efter 5-6 värkar var han ute. Efter bara 3,5 timme på förlossningen. 

Hej lillebror! Titta vem som kom ut, en sådan goding med härligt rosa färg och stundtals öppna vakna ögon som plirade mot oss. 

Efteråt förlorade jag rätt mycket blod, fick en blödning då livmodern inte drog ihop sig så snabbt som den borde. På bilden här ser man att jag är rätt blek.

Efter att jag fått lite extra blod hade jag fram mot kvällen på fredagen fått tillbaka lite färg på kinderna. Och äntligen fick vi efter mycket kontroller och kläm på min mage pausa ut på eget rum på BB.

På lördagen kom mina föräldrar med Ebba till sjukhuset så hon fick träffa lillebrorsan och oss. Åh så stolt hon var. Och är! 

Välkommen till oss vår fina lilla kille! Nu ska vi bara ge dig ett namn också. 

Jippi! Han klara läkarkollen utan anmärkning. Och stabila höfter har han med. Jag var sjukt nervös inför detta och stod och skakade medan jag höll i en bänk. 

På söndagen fick vi äntligen åka hem. Brorsan å Liza körde hem oss och det var så härligt att komma hem. Underbart! Nu börjar livet som tvåbarnsföräldrar på riktigt. 

Wow vilka fina barn jag har. Eller jag och Andreas har såklart. Galet! Två fantastiska fina små barn. I natt sov de i min famn båda två en stund och jag tänkte att jag är rikast i världen som har dem och Andreas i mitt liv.

torsdag 5 februari 2015

Snart tvåbarnsföräldrar


Vi väntar och vi väntar. Två dagar över tiden nu. Snart är vi väl ändå tvåbarnsföräldrar? Snälla?!!

måndag 26 januari 2015

Familjemåndag

Visade sig att Andreas visst var ledig idag med. Tjoho! Så vi har haft en skön familjemåndag. Det har regnat och slaskat ute och ingen av oss har ens velat gå ut. Varit en rätt slö dag med andra ord, men mycket kvalitetstid tillsammans. Kanske sista familjedagen med enbart ett barn?

Saker vi gjort idag:

- Efter vissa nattliga sängbyten där jag låg vaken nån timme runt fyra klev de andra två upp vid sju, jag somnade om och sov till halv nio. Jag är så trött nu alltså, behöver verkligen min sömn annars somnar jag om i soffan.

- Jag och Ebba har bakat chocolate chip cookies, lättbakade efter Leilas recept. Andreas älskade dem, jag tyckte de blev väl frasiga, i med mer mjöl & havregryn nästa gång?


- Ebba lärde sig öppna kylskåpet själv så sen fick vi ha picknick på en filt på vardagsrumsgolvet med bland annat vindruvorna som hon hittade i kylen. Mysigt.

- Jag har webbshoppat kläder till mig själv! Bara till mig! Klickade hem lite rea från HM, en tröja, två byxor och tre linnen.
Får hoppas det passar bra när gravidkulan är försvunnen och jag ska vara lagom hemmasnygg och bekväm som ammande mammaledig. Kom på förra gången att långa linnen med vida tröjor/blusar/skjortor ovanpå var mina bästa amningsplagg. Känns kul med klädköp till mig då jag knappt köpt nått nytt förutom gravidbrallor sista halvåret.

- Monterat ståbrädan på vagnen påhejade av förtjust Ebba. Hon och Andreas körde sen ett provvarv ute och det gick prima. Vi hoppas klara oss utan syskonvagn så det känns kul att Ebba är så pepp.

- Lagat bromsen på vagnen, lite irriterande att vi löste det så snabbt och lätt. Tog väl typ 5-10 minuter att laga och så har bromsen varit trasig i kanske 1,5 år... Haha! Ibland är jag å min käre make precis lika lata. Men bra vi kan bromsa vagnen nu när bebben ska ligga där och sova. 

- Ebba somnade tidigt idag. Så det blev en myskväll för oss med brittisk deckare, varma mackor och the.  

Ja dagarna går, magen består. Jag mår över lag fint, lite molvärk och sammandragningar bara. Vi väntar, väntar och väntar lite till på att förlossningen ska börja. 

lördag 24 januari 2015

Diabildskväll

Igår var jag och mina syskon hemma hos våra föräldrar och tittade på diabilder. Inga respektive och inga barn var med utan bara vi fem som i orginalfamiljen. Jättemysigt och ovant. Så tyst och lugnt och man hann tala till punkt. 

Vår pappa är fotograf så det finns verkligen väldigt många fina bilder att kika på. Men när de nu är som diabilder blir det ju lite mer otillgängligt att titta, men verkligen en upplevelse när man väl sätter igång. Så inte konstigt vi satt och titta på bilder till strax efter 01 på natten! Var så himla kul att se bilder på oss som små, särskilt nu när det finns en drös miniversioner av oss och jämföra släktdrag med. Framförallt är syrrans barn så otroligt lika henne. 

Syrran till vänster, brorsan i mitten och jag till höger. Här är vi ute på Orust (vi hade landställe där) sommaren 86 och vi är ca 1, 4 resp 6 år.

Jag samma sommar. 

Syskonskaran när brorsan är hyfsat nykläckt.



Här är mina morföräldrar, jag och Fanny. Efter vi hade badat vid Morlanda på Orust stannade vi alltid på denna bänken för att borsta bort sanden ifrån fötterna innan vi satte på skorna igen.

Bilden är lite oskarp men tycker det syns så tydligt att Ebbas kroppsspråk är så likt mitt på denna bild. Och så rynkar hon näsan på samma sätt som jag. 

Badgalningar på Österlen sommaren 89. En komponerad bild vilket är rätt otypiskt för att vara våra familjebilder. 

På väg hem från badet i Säveån.

Hela familjen på tröskeln till lillstugan på landet. Men en granntjej i mitten. 


torsdag 25 december 2014

40 dagar kvar


God Jul från mig och Julkulan! Nu är vi ytterligare 10 dagar närmare mål...

Sorry för väl spexigt foto. Men man får ju inte roligare än man gör sig eller vad säger man? Kunde inte låta bli när jag tog fram sidenbandet till Ebvas julklänning. Hihi Hoppas ni har haft en fin jul! 


Vi var ett stort gäng som firade hos mina söta föräldrar igår. Massa god julmat. Glada barn. Utanför dalade faktiskt lite snöflingor ner. Efter maten en kall och skön promenad. Jag sänkte tempot med mitt gravidvaggande. Tomten kom och barnens klappar öppnades. Läcker efterrättsbuffe åts. Julklappsspel för oss vuxna. En väldigt fin och mysig dag, och en uppspelt Ebba som somnade i bilen på väg hem. 

Idag är vi hemma och myser i soffan, leker med alla klappar och ska ut i den krispiga vintersolen på en liten promenad. Imorgon väntar julfirande med Andreas del av familjen.

måndag 22 december 2014

En fin bild från i år

 

Sommar. Sandstrand. Blå himmel. Gillar hur man liksom ser att det dallrar av värme över sanden. Favoriter i olika åldrar som leker i sanden. Min man, min dotter och kusin Tilde som jag numera är äkta moster till. Själv låg jag väl å mådde gravidilla på filten intill... Denna sommaren lämnar verkligen ett bitterljuvt minne. Att må illa i tremånaders var verkligen deppigt. Men när jag ser tillbaka på bilderna ser vi ut att ha haft väldigt mysigt i vackert väder mest hela tiden.

-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl, en jättemysig julkalender med tillbakablickar på året som gått. 

söndag 21 december 2014

En bild på någon jag ska fira jul med


I år firar vi jul lite extra mycket med min mans syster Eleonor, en älskad faster och kär vän. Jag har turen att ha funnit en riktigt nära och go vän i min svägerska. En vän som med glädje och lust engagerar sig i mitt barn, som ställer upp på vår familj och som sött nog nästan var mer förväntansfull och nervös inför vårt bröllop än vi själva. Så glad att man kan få nya släktingar och vänner även som vuxen.

Sen får jag väl för rättvisans skull, för så är jag uppfostrad, inte missa att nämna min övriga familj. Vi har turen att ha all släkt max en timmes bilresa bort, och min egen syster med familj bor bara tre minuters promenad bort. Väldigt lyxigt. Vi har en bra familj både jag och min man med släkt som bryr sig och finns där, så även vi för dem. Så vi kommer som vanligt att fira jul med alla nära och kära även detta år. Förvisso blir det utspritt under några dagar men det är bara mysigt. God jul på er!


-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl, en jättemysig julkalender med tillbakablickar på året som gått. 

torsdag 4 december 2014

En bild jag tog när jag kände mig lite sorgsen


I helgen var jag iväg och träffade mina tjejkompisar. Vänner jag fann under högskoleåren där runt sekelskiftet. De var mitt nav i livet året efter högskolan innan jag blev sambo, mamma och fru. Vännerna som jag träffade och umgicks med näst intill dagligen, de jag sörjde och gladdes med, de jag satt tyst med, de jag festade hela nätterna med. Med åren som går så har vi alla tre funnit nya egna liv. 

De kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och tanke. Om de bad mig skulle jag väl släppa allt och åka till deras undsättning. Som tur är det så med riktig vänskap, att även om dagarna och veckorna och till och med månaderna går utan att man setts så känns det som att det var igår när man väl träffas. Vi hade en riktigt mysig och rolig helg och träffade flera gamla vänner. 

Men i söndags när jag satt på tåget och åkte hem i vinterskymningen så kände jag mig inte alls sådär glad och energipeppad som man kanske skulle kunna tänkt sig att man gör efter en helg med goda vänner. Istället kände jag mig sorgsen, lite vemodig och nedstämd. Konstaterade att jag saknar att ha mina tjejer i min vardag. Och tänkte att jag själv kanske inte är en så god vän som hör av mig så ofta som jag borde. Just nu känns det som att livet går så fort, att vardagen tar över så mycket. Att familjelivet förvisso fyller mitt liv med massa lycka och barnaskratt men att det också äter upp mycket av både energi och tid från mina vänner. 

-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl.

söndag 2 november 2014

Halloween och helgen


Halloweenkvällen inleddes med att en liten häxa hämtades från dagis. Hem och tända pumporna vi karvat ut några dagar tidigare och invänta alla ungar som brukar komma hit och säga bus eller godis. Mycket riktigt öste det in med ungar som öste åt sig godis ur den stora skålen vi förberett. Sen ville vår egna lilla häxan också säga bus eller godis så våra två närmsta grannar fick besök. Spännande! 

Detta var en sån där skön helg då både mamma och pappa är lediga, Ebbas favoritdagar helt klart. Dessutom så fick vi faster Eleonor som nattgäst och tillika frukostgäst. Mysigt. Har fått en helt underbar vän i min svägerska. Sån himla tur! Lördagen blev sen en lugn dag med en liten sväng till tippen med skräp. På eftermiddagen sken faktiskt solen och hela familjen krattande löv i området inför stundande städdag som vi tyvärr missar denna gång. Ett gäng eftersläntrande spöken och häxor knacka på och fick vårt sista godis. Nästa år måste vi nog köpa ännu mer. Galet!

Idag har jag och Ebba bakat bullar. Jag passade på att samtidigt koka en laddning köttgryta med ris som blev sju lunchlådor. Alltid skönt att fylla frys/kyl med färdig mat tycker jag. Sen åkte jag in till stan och shoppa lite med en gravid kompis och sen mötte vi upp ett gäng till gravidisar för fika. Alla sex ska vi ha barn i februari, skoj att ohämmat bubbla graviditet och bebisförväntningar. Andreas undrade när jag kom hem om vi tjejer aldrig tröttnade på ämnet graviditet/bebisar/barn och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jo då, vill väl inte bara snacka om det, men det är härligt att få snöa in på ämnet då och då...

I veckan drogs det in fiber i vårt hus. Det verkar funka riktigt bra. Vi har haft riktigt dålig internetuppkoppling sista året så det känns helt fantastiskt med ett stabilt och snabbt nät hemma. Vi har även fått igång vår nya digitaltv. Och oh my! Jisses va bra det funkar med streamtjänster å allt. Jag var överväldigad när vi fick in ViaSat i huset för tre år sen, men Telias bredbandstv vinner med hästlängder. Wow!! Dessutom har vi HBO gratis första månaderna så programbiblioteket är helt späckat med massa bra tv-serier. Jippe säger TV-seriejunkien! Kommer va perfekt för stundande amningssessioner i soffan.

lördag 1 november 2014

Ett avkopplande bad

Stramar och drar i magen idag. Tänkte det kunde vara skönt med ett lugnt och avslappnande bad. Smög upp på övervåningen när resten av familjen verkade djupt försjunkna i fotboll på TV resp spel på iPaden. 

Tände några ljus. Satte på lite lugn musik. Slog på varmtvarmt vatten. Hällde i lite lyxig badolja. Klädde av mig och gled ner i det ångande badet. Aaaahhh vad skönt.

Hör ljudet av den lite gälla barnstämman där nere. Hör tam-tam-tam i trappan. Hör hur rösten närmar sig. Dörren öppnas och in kommer hon. "Men jag vill också bada!" Raskt klär hon av sig sina kläder och klättrar upp i badkaret. Vattnet är för varmt skriker hon och sätter sig mitt på min mage samtidigt som hon öser i hinken med alla badleksaker... 

Ja jag blev ju ren i alla fall. 
Och vem vill väl bada ensam? 
Utan badankor??

lördag 4 oktober 2014

Kanelbullar var det här!

Kanelbullensdag idag. Lite fånigt kanske. Men nybakta kanelbullar är ju så himlans gott! Dessutom är det ju sånt här barn gillar och även jag har ju ett barn inom mig (haha just nu två iofs) som gillar sånt. Och vad gör man inte för sin dotter? Så på morgonen har här bakats bullar. 

Om jag får säga det själv gör jag faktiskt väldigt goda kanelbullar. Mitt "knep" är att ha riven mandelmassa i fyllningen då blir det saftiga och goda bullar. Familjen min verkar instämma. Denna gång satte jag degen innan jag gick och la mig igår och ställde den i kylen över natten. Så imorse var det bara att baka ut degen ihop med min lilla hjälpreda. Så himla mysigt och kul att baka med Ebba. Även om det så klart blir lite mer stök och bök...

fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!

onsdag 17 september 2014

Hej lilla magen



Hej bebismagen! Nu går det då rakt inte att ta miste på att min växande mage innehåller en liten liten bebis. 

lördag 13 september 2014

Snart, snart, snart


Snart ligger jag på en av de där solstolarna. Sitter och äter dagens alla måltider med havsutsikt. Badar i det kristallklara turkosa havet. Frossar i Bouganville, min älsklingsblomma. Och framförallt njuter av en veckas semester med min fina lilla familj. Ebba är galet pepp, mest på Bamseklubb och att flyga flygplan. Själv ser jag fram emot inga måsten. Och att kanske hinna läsa en bok? Åh! Bara dagar kvar nu... Cypern here we come!

fredag 20 juni 2014

Midsommar med kompisar i skogen



Vi firar midsommar med ungar och vänner mitt i djupaste skogarna. Blomsterplock och midsommarkransar till alla. Sillalunch. Dans kring midsommarstång vid bygdegård där det fanns fiskedamm och bjöds på glass till alla barn. Och slutligen bastu vid stilla skogssjö. Tjejerna plaska loss med hoven i väntan på att värmen i bastun skulle stiga. Och sen bastade hela gänget, liten som stor, så gött att slänga sig i det kalla vattnet när man är så där härligt varm. 

Vi har riktigt sköna dagar här. Igår bada vi bastu och drack kalla öl när ungarna somnat. Ikväll blir det spelmaraton. Känns så skönt att få några dagar tillsammans med familjen dessutom ihop med goda vänner. Som en ministart på semestern som stundar om några veckor. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...