Visar inlägg med etikett förälder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förälder. Visa alla inlägg

söndag 1 december 2013

Tack!


Har en sån där dag då man vill tacka nån för att livet är så fint! Sovmorgon till 07:30, familjefrukost i lugn å ro, varit ute i solen i skogen med skruttan, bundit en krans till vår dörr, ätit lussebullar, myst i soffan, lekt, gått en sväng i centrum, käkat hämtmat, bakat lite skeva å bubbliga pepprisar, familjeliv helt enkelt. Bästa dan på länge. 

Blev en lång nattning ikväll, massa böcker och ett nytt sött moment. "tyst suta mamma, Ebba sunga" och sen följde en blinka lilla stjärna sång för mig som fick hjärtat att slå dubbelslag. . 

Asså livet som mamma. Mamma till Ebba. Förälder ihop med Andreas. Tack. Det är den bästa tiden i livet! Att få barn är ingen självklarhet. Många som kämpat/kämpar för att få barn. Och att vi lyckats få ett barn, ett friskt barn, som dessutom är världens underbaraste unge. Det gör mig både sjukt ödmjuk och evinnerligt tacksam för livet. Hade jag trott på Gud hade jag väl bett en tacksamhets bön till honom. Nu klottrar jag lite sentimentalt av mig till bloggen istället. Man får tacka!

torsdag 3 oktober 2013

Saker jag önskat jag vetat

Märker att många av de vars bloggar jag följde i samband med graviditeten med Ebbis börjar närma sig nästa graviditet/förlossning/redan fått bebbe nr två/tre/fyra. Likaså i kompiskretsarna som var från mammagrupper börjar det dyka upp syskon/embryon till syskon. Än känns ett syskon långt bort för oss. Enbarnsfamiljelivet är faktiskt himla mysigt. Blir rätt stressad av tanken att räcka till till två, samtidigt som jag inte tar det förgivet att det skulle kunna bli två, bara för vi lyckades en gång betyder inte det vi kan lyckas igen.

Vad jag ville komma till var att jag senaste tiden läst mycket tankar kring graviditet, förlossning och att ta hand om spädis. Och vad man önskar man visste. Och det här önskar jag att jag vetat, och det här önskar jag att jag kommer ihåg den dagen det kanske kanske kan blir dags för ett till litet smultron.


Graviditeten:
Önskar att jag lyssnat på alla som sa åt mig att det var idioti att flytta och helrenovera ett hus samtidigt som man är gravid/höggravid och jobbar heltid. Men vi fixade ju det med, men efter en stressig sista halva av graviditeten satte det spår hos både mig och partner när vi väl var klara med flytt, hus och bebisen kommit. Blir det fler barn tänker jag inte vara tuff yrkeskvinna och jobba heltid in i vecka 38 utan varva ner i god tid innan det är dags.

 
Förlossning:
Jag önskar jag vetat det är vanligt/normalt att spy mellan varje värk.

Jag önskar jag tänkt på att barnet kan ligga och trycka på nerver i ryggraden så att man inte alls kan stå och gå som jag hade tänkt under värkarbetet utan bara ligga på rygg obekvämt på förlossningssängen. Kände mig oerhört frustrerad och otillräcklig som kvinna där jag låg och spydde istället för att stå upp och hjälpa värkarbetet framåt och barnet neråt.

Jag önskar likt många här att jag vetat att man kunde få hemorojder och problem där bak efter förlossningen på grund av trycketet. var inte kul att gå på toa och göra nr 2 i början. Ajaj! :/


När barnet kommit:
Sen önskar jag att jag vetat att man kunde känna sig så ensam om dagarna när partnern börjat jobba och livet med liten övergår till vardag. Kände mig lite som i ett vakum om dagarna hemma själv, med en liten bebis (född i december) känslig för både infektioner och kall vinter. Var väldigt skönt för _mig_ när det drog igång med mammagrupper och babysim mm när lillan var några månader.

Kände mig också väldigt långt ifrån mina vänner som inte har barn. Och tyckte det var svårt att hitta balansen i vart deras intresse för mitt barn gick, mitt barn som blivit det viktigaste i mitt liv, kändes ibland som om de ville jag skulle vara den jag var förr, men jag är ju mamma nu och är så otroligt tacksam och lycklig över att få vara mamma. 


Tycker att efter över 1,5 år så är det fortfarande svårt att hitta mig själv i rollen som den jag var förr, den jag är nu, att vara mamma och partner. Dessutom ska ju yrkeslivet också hänga med. Svårsvår balans. Däremot tycker jag att jag har blivit lite mer självsäkrare och starkare som mamma. Jag gör det jag vill och det jag orkar. Det innebär kanske tyvärr att tid med vänner fått stryka på foten, men dagens bästa stunder är ändå oavsett vad jag gör de när jag har mitt lilla hjärta i min famn och får gosa ner min näsa i hennes nacke och pussa hennes mjuka kinder. Att vara mamma är magiskt och underbart och känns som det viktigaste jag är och någonsin kommer att bli i mitt liv.

Vad önskar du att du vetat inför graviditet/förlossning/bebislivet?

lördag 6 april 2013

När blev du så stor?

När blev min lilla bebis så här stor? När växte håret ut så man kan göra flera olika sorters små tofsar och så att håret lägger sig i lockar i nacken.

Dagens insikt, vi måste utvecklas som föräldrar. Vår lilla tjej är en busfia med glitter i ögonen. Idag har hon roat sig med att rymma iväg ute och springa bort från föräldrarna när de tittar bort en sekund(låsa ytterdörren), dra katten i svansen och bita sina föräldrar i näsan upprepade gånger (trodde man skulle få pussar men tji fick vi!). Och när vi säger Nej, Fy, Inte och Ajabaja så flinar hon bara eller till ock med skrattar högt. Rackarunge, du söta charmiga älskade busunge!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...