Visar inlägg med etikett cellförändringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cellförändringar. Visa alla inlägg

fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...