Visar inlägg med etikett bebis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bebis. Visa alla inlägg

lördag 25 juli 2015

Fem och en halv månad med Dig


Vintern blev till vår och våren har äntligen brustit ut i sommar. Under tiden har du vuxit och hunnit bli en aktiv och närvarande liten kille på fem och en halv månad. Du gråter sällan och är oftast glad. Tycker att du redan visar på att du har en rejäl dos tålamod och du verkar ha ett eget lugn och allvar inom dig. Men ändå lockas du lätt till leenden och kluckande skratt. 

Du är stadig och vi kan väl säga att du kan sitta själv nu. När du tappar balansen vänder du dig smidigt framåt på nått vis och rullar via axeln över på mage utan att slå i huvudet. Skönt för mitt ömma hjärta.


Du har full koll på att vända dig åt alla håll och ligger omöjligt kvar där man lämnade dig. Mage, rygg, mage, sidan och spark och vift och lyft på rumpan och vips har du ålat dig in under en fåtölj. Du är stark och är inte stilla en endaste stund, helst vill du stå upp i knät på oss. Faktiskt är du såpass aktiv att jag fått ont i nacke, axlar och rygg av att bära på dig och hålla emot dina rörelser så jag inte tappar dig. Du vill upp. Du vill fram. Jag tror du kommer krypa tidigt. 

Du hittade dina fötter för ett bra tag sen och de verkar smaka smaskens. Vi har plockat fram babyleksaker, skallror och bitringar och du ses sällan utan nån pryl i handen. Hörs du vråla av ilska är det för att nån leksak hamnat utom räckhåll för dig. Du greppar och flyttar saker från ena handen till den andra för att sen stoppa i mun. Det verkar klia i munnen på dig men trots massa gnagande och dreggel har det inte kikat fram några bissingar än.


Syrran och du glädjs fortfarande åt varandra. Så snart ni får ögonkontakt så brister ni ut i stora leenden med glittrande ögon. Du följer ofta hennes lek med blicken och tittar på vad hon gör. Visst är syskonkärleken lite hårdhänt ibland, men det verkar du sällan ha nått emot. Lillasyskon blir nog naturligt av den lite tåligare typen.


Vi har tjuvstartat lite med smakisar och gröt och du älskar det. Blir sur när maten slutar komma. Puré är bästa grejen mango/banan, päron, äpple, persika, potatis, morot, majs, sötpotatis har vi bockat av. Skulle nog kunna mata på en hel portion men vi stoppar efter två-tre matskedar så du inte får ont i magen. Senaste nytt är majskrokar och små bitar av smörgåsrån. Oh så kladdigt det blir, men vilken nöjd bebis sen. Vi ammar på och brösten gör vad de ska och har massa käk åt dig. Så mycket att det ibland sprutar åt alla håll, stora mjölkfläckar på mig och du din lille stackare du kväljs och sätter i halsen. 


Du är en så duktig bebis. (Om bebisar ens kan vara duktiga?) Följer med på upptåg mest varje dag, sitter oftast nöjd i din nya vagn och kikar på allt som försiggår runt om oss. Spexar med dig och du brister ut i stora leenden. Gnölar lite när du är hungrig, somnar när du är trött och vaknar sen lika go och glad igen. Så när du för en gångs skull gråter, vilket faktiskt händer, blir både jag och din pappa lite stressade för då vet man att det är nått på G.


Sen någon vecka tillbaka sover du plötsligt hela natten utan att amma, däremot vaknar du nån gång eller tre men då får du nappen och somnar om. Första delen av natten sover du i din spjälsäng för att sen komma över till vår säng nån gång runt tretiden. Dina sömnmönster börjar bli tydligare. Dagen börjar vid 6:30 ungefär men då ammar vi kort och somnar om till 8-9-tiden. Du sover lite förmiddagsvila 11-12 och sen lite längre mitt på dagen 14-16. För att ta en lur runt 18-19 och sen somna för natten runt 21-22-tiden. Och ja sen sover du till nästa morgon. Känns lite som karma är rättvist så som vi kämpat med din syrras nattliga sovvanor.

Är så himla lycklig att det var just precis du som växte i min mage och kom ut till oss. Älskar dig så mycket att det gör ont ibland. Att få borra in min näsa i din nacke och känna ditt sidenlena huvud mot min kind. Älskade lilla unge! Åter igen välkommen till vår familj!

onsdag 13 maj 2015

Så vänder vi

Skulle bara få ligga på filten och lufta rumpan å sprattla lite. Men huxflux låg han på mage. Och sen när jag rullade tillbaka honom på rygg vände han sig igen. Och igen. Ebba hade ju sin skena och benen pekade ut som på en liten groda. Att vända sig var ett steg i utvecklingen hon liksom hoppade över, från liggande till sittande till krypande. Inga vändningar eller rulla runt på golvet. Ska bli kul och se vart Max tar vägen. Nu är det helt klart slut på att lämna honom liggandes i soffa och säng. Och nu är han väl inte precis spädbarn längre utan rätt å slätt en bebis.

Visste ni förresten att vanligaste olyckstillbudet för små bebisar är just fall, främst från skötbord ner i hårda badrumsgolv. Usch får ont i magen av bara tanken. Tur vi oftast byter blöja på filt i soffan. Får nog bli att flytta ner på golvet nu.

Lapptäcket som Max smitit ifrån har min mamma sytt till honom. Ett liknande som det Ebba fick i julas. Så himla fint, och perfekt lekfilt på golvet. Sen får det bli överkast i spjälsängen. Kul att de har varsitt lapptäcke tycker jag.

måndag 11 maj 2015

En måndag i bilder

Idag har jag å småttingarna haft en riktigt fin och lugn hemmadag. Andreas är iväg på kvällen med så idag gar det bara varit jag och barnen. Varit fullt med aktiviteter sista dagarna. Så idag har vi laddat om och varvat ner lite. 

Efter en sen frukost leker Ebba flygplan med insatsen till vagnen. 

Byter blöja på Max. Joda tittar på.

Vi leker på en lekplats. 

Springer iväg på en skogspromenad.

Fikar sent mellis på en stor bergshäll i en glänta. Läcker ställe som jag inte hittat till förrän nu. Blir fler utflykter dit.

Lunch sen lite mys i soffan.

Ut och kikar på en annan lekplats. Faktiskt har vi lekt på fem olika lekplatser idag. Finns gott om dem i området där vi bor.

Plockar lite gräslök på tomten.

Efter två timmars svettig nattning sover äntligen båda två. Känner mig som superwoman, var på vippen å ringa Andreas å kräva hem honom i ilfart. Vet inte riktigt vad som hände. Max som brukar vara så lugn satte rejält gråtrekord, stackars liten, inte ens tutten funkade. Ebba var så tålmodig och duktig. All respekt till alla ensamstående som fixar sånt här varje dag. 

Nu ligger jag i soffan och är nöjd med den här dagen. När jag glömt allt som varit jobbigt, kommer jag minnas detta år som mammaledig med båda två som ett av de bästa. Älskar dagar som denna då vi inte gör planer och tar varje timme i taget.

söndag 19 april 2015

Från två till fyra


Nattning av mina båda barn. Syskonmatchade denna söndagsafton. Åh vad jag tycker att de är fina. Så himla stolt över att de vuxit i min mage och att de är små mjuka gulliga människor här hos oss. Tänk att jag och Andreas har liksom fördubblat oss. Från två till fyra. Fint på nått vis. Och märkligt.

söndag 29 mars 2015

Mammas pojke


Visst är Max rätt så lik mig som bebis? Råkade se ett foto på mig där jag är runt halvåret och tyckte mig se min egna lilla bebis där i knät på min gammelmormor.

Just nu märks det tydligt här hemma hur bunden det lilla spädbarnet är till mamman när man ammar. De sista veckorna tar Andreas mer hand om Ebba och jag om Max. De leker och busar och går upp med tuppen medan Max och jag ammar, myser och får sovmorgon. Det där kommer ju jämna ut sig allt eftersom. Vi har testat flaskmatning men med ett rätt varierat resultat. Max verkar helt enkelt vara ett barn som föredrar tutten. Och eftersom jag är mycket själv med båda barnen tycker jag det är mysigt att få gosa lite ifred med lille Maxen.

Som tur är har vi rätt långa mellanrum på måltiderna med Max. Det kan gå 3-4 timmar mellan målen vissa tider på dygnet, men på morgonen och kvällen vill han äta tätare. Med lite planering så kan jag och Ebba lämna grabbarna hemma och göra små turer själva. Strax ska hon och jag iväg på ett barnkalas hos en dagiskompis tillexempel. Vilket innebär att det är dags att sätta fart nu, äta frukost, slå in paket (innebandyklubbor m boll) och ta fram kalaskläder åt Ebba. Ha en fin söndag!

torsdag 12 mars 2015

Veckan

I veckan som gått:

Max har fått ett större behov av närhet och är mycket mer social. Han är vaken flera timmar i sträck och då vill han absolut inte ligga själv. Så han har spenderat mycket tid i min famn. Lite jobbigt å göra allt med en hand men väljer ändå att se det som mysigt. 

Ebba och jag har haft flera mysiga eftermiddagar ute, en av dem så hoppade och plaskade vi i en lerig liten bäck. Buskul å väldigt blött. Och en lera som luktade lite skumt på kläderna när de torkat.

Vi har njutit av rätt mycket vårsol och blå himmel. Vilket lett till solglasögonpremiär!

Ebba har fortsatt att mysa och pussas med brorsan. Hon är jättegullig med honom och ligger ofta och småpratar och sjunger för honom.

Jag har fått ett knippe barnnävesvarma snödroppar, dessa placerades sedan i mitt dricksglas med stor omsorg. 

När jag har hämtat Ebba efter förskolan har jag plockat med lite mellis och sen har vi varit ute i timmar i vårsolen och lekt på lekplatser i området. Max har just nu ett långt sovplats mellan 13-16, schyst tajmat av honom. Jag ammar honom rejält innan vi gått hemifrån och sen har han sovit gott av all frisk luft.

Eftersom Max velat spendera all vaken tid i min famn har jag testat vår bärsjal. Jag är inte sjalfrälst (än) tycker jag blir så varm och dessutom tycker jag att Max hänger ivägen. Snart kommer jag kunna använda vår vanliga ErgoBaby-bärsele, han ska bara bli lite stadigare i nacken, det ser jag fram emot.

Hela familjen har blivit förkylda, ja mest snoriga faktiskt. Så även lille Max, vilket såklart har känts väldigt oroande så här i RS-tider. Satt å ångrade så att vi skickat Ebba till förskolan redan, men vill samtidigt inte ha dåligt samvete för det. Hon behöver träffa sina kompisar och få busa av sig några timmar. Men nu verkar det *pepparpeppar* ha gått bra. Vi är alla bättre och med lite näsdroppar och snorsug har Max fixat detta helt okej hitintills. Nu kniper vi tummarna vi alla är friska snart igen.

Vårvädret har även krävt vårigare kläder. Convercepremiär!




måndag 23 februari 2015

Säg hej till Max


Säg hej till Max! Nu har vi (läs jag=velmajan) funderat klart och kommit överens kring namnvalet. Det blev vår förhandsfavorit som segrande - Max. Ett namn som även storasystern tyckte var det bästa av förslagen.

Å alltså, jag är ju sååå himla ödmjuk och inte alls partisk nu, men detta lille gossebarn kan ju vara det sötaste å finaste jag någonsin sett. Kan inte se mig mätt, eller sluta lukta in hans ljuvliga bebisdoft eller pussa hans silkesmjuka huvud. Han verkar hitintills vara så snäll och go och det känns som om han redan har ett lugn i sig. Okej han är bara 2,5 vecka än men det verkar vara en skön och avslappnad liten kille vi fått in i familjen. Och för egen del så känns det helt ljuvligt att vara sådär nyförälskad i ett till litet barn. Moderskärleken är den mäktigaste sortens kärlek jag smakat på.  

måndag 16 februari 2015

Igår & idag med bebis på bröstet


Igår kväll såg det ut så här strax innan nattning. Så himla mysigt att ligga i soffan med sovande bebis på sitt bröst. Sen fick stora ett känsloutbrott eller snarare känslokrash och båda föräldrarna behövdes för att mildra tårarna. Liten fick sova själv i vagnen så den stackars treåringen tillslut hulkande kunde somna med både mor och far vid sin sida. Inte lätt att bli storasyster.

Så här ser det ut just nu. Jag är trött idag igen, hej blodförlust! Och har lite halvonda eftervärkar. Stora och pappan är ute och leker just nu så jag gosar lite extra med liten. Jag ska strax lösgöra mig från myset med liten och laga middag. Vi har en vecka till med båda föräldrarna hemma så det gäller att passa på att både leka extra mycket med stora och mysa med liten innan vardagen slår till.

Liten har förresten ätit upp sig rejält sen vår hemgång från BB. 600 gram upp på 8 dagar. Snacka gräddmjölk i mina tuttar. I denna takten blir det strax strl 62 på kläderna. Men är så tacksam att amningen funkat så bra trots min kassa form. Har inte behövt oroa mig för lillebror skull i alla fall.

fredag 13 februari 2015

Så (himla himla) värt det

Det kan ju inte undgått någon av mina läsare att jag tyckte det var rätt kämpigt att vara gravid den här andra gången. Men nu känns det bara sååå himla himla värt att ha genomlevt dessa nio tunga månader. Här sitter jag nu med världens gulligaste lilla bebis. Helt ofattbart (åter igen) att det kommit ut en aldeles perfekt liten minimänniska från min mage. Han är så himla fin och jag sitter och tittar på honom med ett fånigt förälskat leende klistrat från öra till öra. Min lilla babyboy. Livets mirakel. 

Själv märker jag tyvärr fortfarande av den blodförlust jag fick i efterskedeet av förlossningen. Än är jag lite blek, trött och har en huvudvärk som kommer och går. Får tänka mig för när jag anstränger mig så jag inte blir yr. Tar jordens äckligaste järntillskott, smakar typ blod, blä! Och ser till att äta, dricka och sova så regelbundet som möjligt med två småttingar i familjen. Ser fram emot att få ökade krafter så jag kan komma ut och röra på mig lite mer. 


Har varit en känsla av vår ute några dagar och faktiskt har snödroppar börjat kika upp i vår trädgård. Tror detta kommer bli en ljuvlig föräldraledig vår med mycket tid ute i trädgården och naturen. Men en ska ju inte ropa hej än. I eftermiddags har det dalat ner vitt puder över allt och våren känns avlägsen. Och lika bra är väl det när min fysiska form just nu mest orkar med lugna inomhusaktiviteter.

onsdag 11 februari 2015

Lillebror


Att ta till sig ett barn till gick hur lätt som helst. Älskade lille pojk vad vi är glada att ha dig hos oss. Så mjuk och spröd. Så himla söt, kan titta på honom i timmar. Luktar så gott. Som alla spädisar sover han mest, men när han är vaken ligger han storögt och tittar sig omkring.

Han är så himla snäll, lugn och go. Sover mycket och när han vaknar hörs små knorrande och smackande ljud. Gråter gör han bara när vi tar av blöjan på skötbordet, hoppas det inte svider i rumpen, men han tystnar så snart en torr blöja är på plats. Blöjor i storlek ett är så himlahimla små och ändå är de så stora på honom. 

Amningen går även denna gång oförskämt bra för mig, ja nån nytta ska jag väl ha av mina G-kupetuttar, löjligt vore väl annars. Mjölken har hur som haver runnit till ordentligt nu, utan att jag åkt på någon hormondipp och gråtattack. Skönt. Så lillen får massa mat, till ock med så mycket att det rinner i mungipan och ger honom hicka.

Namn då? Jag föreslog ett helt nytt pohknamn för någon månad sen som vi båda tog till oss och spikade. Men när han var ute och de skrev namnet på tavlan i förlossningsrummet så hände nått i mig. Så nu känner vi efter. Eller jag då. Andreas och Ebba är överens. Namn är ju viktiga grejer, han ska ju heta detta livet ut. Nå ja, namn ska han få och när det är klart ska vi berätta. 

Nej nu knorras det från lillebror, dags för blöjbyte och lite amning tror jag bestämt. 

måndag 9 februari 2015

Första dagarna med vår lilla pojke

Fredagen den 6 februari kl 02:58 kom han ut. 

Jag är så nöjd med förlossningen. Vaknade vid 05 på torsdagen och hade milda värkar, det fortsatte hemma hela dagen. Blev en lugn dag med uppladdning tillsammans med Andreas.  Ebba lämnades på dagis där hon sedan hämtades av mina föräldrar. Hemma klockade vi värkar medan vi titta på tv, åt mat, gick en promenad i snön och jag badade badkar. Först sent på torsdagskvällen blev värkarna smärtsamma och tätare så då körde min syster in oss till förlossningen på Östra. 

23:30 skrevs vi in, värkarna intensifierades i både täthet och smärta medan jag låg med CTG och de mötte värkar och bebisens hjärtslag. Allt såg bra ut och vi fick stanna. Jag fick snabbt både EDA och lustgas, och det funkade så bra. Värkarna tog jag nästan med ett leende. Barnmorskan kändes positiv och peppande. Och där mitt i natten var vi som i en egen bubbla och hade vi en lugn och stilla förlossning som gick snabbare än jag trott. När jag kom in var jag bara 4 cm öppen, men sen öppnade jag mig ca 2 cm i timmen. Jag kunde röra mig och byta ställning mellan värkarna fick bland annat sitta på en pilatesboll. Plötsligt ändrade värkarna karaktär och så var jag redo att krysta och efter 5-6 värkar var han ute. Efter bara 3,5 timme på förlossningen. 

Hej lillebror! Titta vem som kom ut, en sådan goding med härligt rosa färg och stundtals öppna vakna ögon som plirade mot oss. 

Efteråt förlorade jag rätt mycket blod, fick en blödning då livmodern inte drog ihop sig så snabbt som den borde. På bilden här ser man att jag är rätt blek.

Efter att jag fått lite extra blod hade jag fram mot kvällen på fredagen fått tillbaka lite färg på kinderna. Och äntligen fick vi efter mycket kontroller och kläm på min mage pausa ut på eget rum på BB.

På lördagen kom mina föräldrar med Ebba till sjukhuset så hon fick träffa lillebrorsan och oss. Åh så stolt hon var. Och är! 

Välkommen till oss vår fina lilla kille! Nu ska vi bara ge dig ett namn också. 

Jippi! Han klara läkarkollen utan anmärkning. Och stabila höfter har han med. Jag var sjukt nervös inför detta och stod och skakade medan jag höll i en bänk. 

På söndagen fick vi äntligen åka hem. Brorsan å Liza körde hem oss och det var så härligt att komma hem. Underbart! Nu börjar livet som tvåbarnsföräldrar på riktigt. 

Wow vilka fina barn jag har. Eller jag och Andreas har såklart. Galet! Två fantastiska fina små barn. I natt sov de i min famn båda två en stund och jag tänkte att jag är rikast i världen som har dem och Andreas i mitt liv.

fredag 6 februari 2015

torsdag 5 februari 2015

Snart tvåbarnsföräldrar


Vi väntar och vi väntar. Två dagar över tiden nu. Snart är vi väl ändå tvåbarnsföräldrar? Snälla?!!

söndag 4 januari 2015

Festlig inledning på nya året

Vi var på skojig nyårsfest i år. Farmor Lena fyllde 60 och detta firades med stort galej i Stenungsund. Massa folk och go mat. Extra kul för Ebba som knappt varit på större fest. Ett tiotal ungar att leka och dansa med, massa godis och chips. Och dessutom en bebis som hon storögt och fascinerat beundrade. Hon hade så kul. Vi med. Sen sov vi på ett urgulligt pensionat i Stenungsund och inledde året med en så god frukostbuffé. 

På vägen hem lämnade vi Ebba hos Eleonor och Tilde. Vi brukar oftast ha nått för oss när vi har barnvakt, men denna gång åkte vi bara hem. Märklig känsla att vara ensamma i huset. Andreas kollade nyårshockey och jag tog ett långt bad med badsalt och iPaden. Åt goda rester från festen och bara slappade ihop. Mysigt!

Dagen därpå jobbade vi men framåt slutet på eftermiddagen blev det ändrade planer. För likt förra trettonhelgen passar Ebba på att vara sjuk när vi(jag) ändå är lediga. Himla schyst planering från hennes sida så vi slipper vab:a. 

Näe skämt å sido. Stackars liten åkte på kräksjuka på årets andra dag. När hon var hemma hos faster och kusin dessutom. Så stackars dem som fick ta hand om första kräkkalabaliken. En så himla duktig liten tjej som spydde om och om igen utan större gråt och gnäll. Som tur är var detta en snäll variant *peppar-peppar* som gick över fort så redan igår kunde hon börja peta i sig lite mat igen och idag verkar hon kärnfrisk. Jag själv blev lite orolig i magen och mådde illa. Kändes särskilt spännande då bebisen samtidigt haft nån form av sparkmästerskap inne i min mage. Men jag verkar ha klarat mig lindrigt undan, sluppit spy och idag är magen lugn igen. Skönt att hänga över toastolen med mage i vecka 36-storlek känns mycket otrevligt bara vid tanken. Idag tar vi det lugnt, men nog mer för min skull än Ebbas, är väldigt trött idag. Funderar på att samla ihop lite energi och slänga ut granen och packa ihop julen. Men det är ju så mysigt med julbelysningen. Den får nog hänga kvar ett tag till. 

Imorgon är det tänkt att vi alla tre ska till barnmorskan och sedan ut på stan och  fixa lite grejer inför bebisens ankomst. Främst en ståbräda till vagnen. Men även ett gosedjur som Ebba ska få ge i present till bebisen. Kanske ett paket pytteblöjor, lite ersättning och nån ny napp å nappflaska med. Och själv borde jag verkligen köpa de där amningsbh:arna... Bebisens grejer i BB-väskan är redan packade. Den kan ju faktiskt komma redan nu...

tisdag 25 november 2014

70 dagar kvar


Sista 10 dagarna har faktiskt (hurra!) gått rätt fort. Har varit på besök hos barnmorskan. Jag, magen och bebisen mår fint, följer alla kurvor och värden som den ska. Jag har åkt på en dunderförkylning och varit rätt sänkt så mycket tid har spenderats i tv-soffan. De nattliga toabesöken är nu uppe i två per natt, men jag somnar tack och liv om rätt med det samma nu. 

Bebisen är inne i en väldigt livlig fas. Det märks att det är mindre plats kvar att röra sig på där inne. Varje kväll ligger jag och tittar på magen och följer bebisens rörelser där inne. Magen putar och står ut åt alla möjliga håll när h*n där inne byter ställning. 

Tycker att jag känner ett annat tryck neråt redan nu, lite som att det bränner i blygdbenet. Känns som om det är lite tidigt, är trots allt nio veckor kvar. Inte för att jag klagar om bebisen kommer lite tidigt, men vi får göra komma över nyåret först. Sen så är liten så välkommen så. Och kanske är det trycket som gör det, men nu så känns det som om jag verkligen börjat gå sådär som en vaggande anka. Men det hör väl till. Känns som om vi närmar oss målet nu.

måndag 17 november 2014

Igen nakenfis här inte


Nä men nya lilla skrutten ska väl inte behöva vara naken när h*n väl kommer ut iallafall. Har visst råkat klicka hem en rejäl hög i strl 56-62. Molo för hela slanten dessutom. Så det kan gå. Hoppsan!

lördag 15 november 2014

80 dagar kvar


80 dagar kvar nu. Säger man det så, då känns det inte så långt bort. Men vecka 29 och precis inkommen i tredje trimetern känns lite deppigt. Ganska långt kvar till le grand final ändå. Särskilt som jag just nu är väldigt pepp på just förlossningen. Längtar tills värkarna ska sätta igång. Just nu väger bebin ca 1,4 kg och är ca 37 cm lång, så den får ju gärna öka på en 2 kg och 10-15 cm innan hen gör entré. 

Hur mås det då? Sista veckan har jag haft ont i övre delen av magen, från under brösten till naveln. Men även ont på höger sida av magen. Så nu har jag börjat sova med en kudde vid magen som stöttar upp. Både bekvämt och obekvämt. Magen känns stor. Men tycker inte den vuxit så mycket senaste tiden, mer att den blev så här stor tidigt. 

Börjar känna mig fysiskt begränsad. Magen är där och den är faktiskt i vägen. Sätter mig helst på rumpan på golvet än på huk då jag ska hjälpa Ebba med något. Har fortfarande sammandragningar flera gånger om dagen, vilket ju sägs vara livmoderns sätt att förbereda sig. 

Har hela denna graviditet varit relativt cool. Har absolut inte varit ens i närheten av så orolig som jag var min förra. Då kastades mina tankar runt om missbildningar, förlossningsskador, missfall och jag vet inte vad för olyckor. Är mycket lugnare denna gång. Och har först nu slagits av tanken att det finns en risk att bebben kanske inte är frisk. Alltså inte för att jag, eller mödravården för den delen, misstänker det. Men oddsen att få två friska barn känns ju mindre än att få ett. Men nu är jag som sagt inte så orolig över det. Känner istället att skulle det vara något får vi ta det då. Är övertygad om att vi löser det.

Tänk om ca 80 dagar vet vi lite mer om den lill* personen som just nu sträcker på sig inne i min mage så hela ena sida blir hård och putar utåt. Längtar efter att få träffas och bli hens mamma även på utsidan av magen. Magiskt ändå att det är en liten bebis i magen min. Är så stolt över min kropp som fixar detta. Beundrar min spegelbild och smeker magen flera gånger om dagen. Skit samma om jag normalt kanske inte är 100% nöjd med min kropp. Den må ha bristningar, gäddhäng, celluliter, dallriga lår, kärlekshandtag, hängbröst och runda former. So what? Min kropp är ju hur grym som helst, den tillverkar just nu en till människa. Hur coolt är inte det? Love it!

söndag 9 november 2014

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara.

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara. 

Haft en sån där mysig mamma-Ebba-helg med mycket tid med varandra. Och jag känner att de här tre åren då jag fått fokusera på att bara vara mamma åt ett barn har varit väldigt bra för mig. Jag har fått växa in i föräldrarollen och samtidigt lärt känna min dotter och följt hennes utveckling. Hon känns så stor och mogen nu, vet vad hon vill och kan både visa det i handling och med ord till och med argumentera för sin sak. Tre år till nästa barn har passat mig väldigt bra. Jag tror alla typer av familjekonstellation; ett barn, flera barn, tätt eller långt emellan syskon har sina fördelar, och nackdelar. Och jag har full förståelse för att vi alla gillar olika. Men faktum är att det är först njag är redo att bli mamma igen. Till ett barn till. Tvåbarnsmamma. Nu är jag redo för att lära känna en ny liten bebis. Redo att låta en bebis vara helt beroende av mig sin första tid hos oss. Ja nu längtar jag efter att få släppa in en till liten person i min mammabubbla...

Utmaningen då? 
Varken rubrikerns avundsjuka eller fem saker jag borde göra lockade fram någon skrivklåda som skapade några skoj inlägg hos mig, så med omtanke om er så låter jag er slippa läsa dem. Åter till novemberutmaningen imorgon.

söndag 26 oktober 2014

100 dagar kvar


Tiden segar sig fram. Magen känns stor, större än vid denna tiden förra graviditeten. Sammandragningarna kommer och går och även om det inte gör ont så är det väldigt energikrävande. Känner mig trött och orkeslös. Idag sov jag middag en hel timme med Ebba i min famn, väldigt mysigt. Att komma ner till de sista 100 dagarna känns bra. Längtar efter min lilla bebis nu. Och nu börjar det kännas som det närmar sig. Brås hen på storasyster är det bara 95 dagar kvar. Hoppas! Men för att jag tänker så så jinxar jag väl allt och kommer väl få gå över tiden med flera veckor...

onsdag 8 oktober 2014

Fyra månader kvar


Om fyra månader har vi en liten bebis här hemma. Ofattbart. Och så stort. Ska bli så skojigt, och utmanande. Än har inte de klassiska tankarna och känslorna man ofta hör om inför syskon kommit till mig. Känner ingen rädsla för att inte räcka till, och tror helt klart att det är möjligt att älska ett till barn lika mycket. Tror kärleken kommer kännas lika självklar som förra gången. Går och längtar efter att vara sådär helt nykär i en till liten person. Tycker dessutom inte att den känslan är övergående eller blir vardag, slås fortfarande av lyckobubbel i magen över att vara mamma nästan varje dag.

Är däremot inte så sugen på sömnbristen jag vet väntar. Nattammandet gick ju an när man bara hade ett barn och kunde ta sovmorgon varje dag. Så lär det inte bli med en storasyster i familjen. Och så undrar jag hur det ska bli med sovplatser, mamma, pappa, storasyster, bebis och dessutom katten ska väl alla knö i samma säng. Trångt. Väldigt trångt. Har köpt en liten mindre variant av spjälsäng en sk bedside crib där man tar bort spjälorna på ena sidan och fäster spjälsängen vid sidan av vår säng. Då kan bebisen ligga själv men ändå vara näranära mig på min sida av sängen. Trots vi redan haft en småtting i sängen tycker jag samsovandet med pyttebebis är lite obehagligt. Så rädd att nån vuxen, syster, katt ska lägga sig ovanpå bebisen i sömnen. Eller att den ska ramla ur sängen. Nå väl, vem vet vi kanske får en bebis som sover hela nätter denna gången? Man kan ju alltid drömma..,
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...