Visar inlägg med etikett Förskola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förskola. Visa alla inlägg

tisdag 29 april 2014

Vårpromenad


Idag var det lite vårpromenad och festligheter på Ebbas förskola. En poängpromenad i skogen bredvid förskolan. Riktigt kul tyckte Ebba som just nu älskar att springa, gå och hoppa själv så hon knatade runt hela varvet själv. Sen var det varmkorv med bröd och häng på lekplatsen. 

I övrigt hade jag världens tur. Vi hade helt missat att detta var idag. Hade inte en fröken sagt nått när jag lämna i morses så hade Ebba stått där helt ensam utan att hennes föräldrar kom och gick promenaden med henne medan alla andras ungar hade sina föräldrar med. Åh bara tanken ger mig en klump i magen...


måndag 13 januari 2014

En trött en

Det är verkligen dagsformen som styr hur  kvällarna efter förskolan blir. Idag var det ett trött och hungrigt barn som kom hem. Som ramlade på förstukvisten och sen var det igång. Ett barn som var för trött för att orka äta ordentligt för att bli pigg igen. Som både ville bli buren, men inte fasthållen. Gråt och trötthet. Och muffinsformar över hela köksgolvet. Trots middagen snabbt stod på bordet (borde alltid se till att det finns middagsmat i lagom fsmiljeportioner färdigt i frysen för sådana här eftermiddagar) åt hon knappt. Två hemlagade köttbullar, 10-talet spagettistrån, broccolin slängd på golvet och så dracks två glas "loppila" (vischyvatten). Och trots att hon fick sitta i mitt knä så var ätandet avslutat. 

Humöret fortfarande lika svajigt, mamma var inte värd nått, "vill åka svarta bilen mommo och bocca(morfar) hus" "vill inte haaaa mamma, vill ha mommo och bocca". Sen ville hon ha glass. Och när hon inte fick det kröp hon ihop i en hög i soffan och grät. Men sen fick jag i henne lite päronklyftor. Och sen vände det. Tack och lov. Hon blev min vanliga glada goa tjej. Vi spelade pussel på iPaden, kikade lite barnprogram och hade sen en mysig nattning med böcker och sång.

Och sen när jag kom ner till tumultet på bottenvåningen fick jag dåligt samvete över hennes långa dagar på förskolan, i regel är hon där 8-16:30/17 fyra dagar i veckan. De timmar hon är som allra ljuvligast är hon inte med mig, sin mamma, eller med sin pappa, utan istället är hon med tre fröknar och 19 andra barn. Och när vi får hem henne är hon trött och utmattad, sprängfylld av intryck och upplevelser. Och säkert har hon, trots att jag vet hon har det både bra och kul på föris, hållit igen, skött sig och rättat sig efter se andra barnen och fröknarna. Så när hon kommer hem bubblar allt upp mot oss istället. Och det är väl så det ska vara och även måste vara. Det är ju en del av att vara förälder. Men det får en ju att funderar. Ska man prioritera om? Dessa år kommer liksom inte tillbaka. Eller så får jag bara se till att börja ha med frukt att äta på väg hem från förskolan så att inte blodsockerdippen blir för låg. Dessa livets tankar. 

onsdag 10 april 2013

Öm mammakropp och förskolekackel

Veckan ilar fram. Onsdagskväll. Snart helg igen. Just denna vecka har utöver sova-pendla-jobba-pendla-intensivmysa med sitt barn-krascha i soffan-sova-loopa bestått av träningsvärk (syrran å hag körde indoorwalking i måndags - heja!) och ömma leder. Har sjukt ont i ena skuldran, och lätt ont i svankryggen. Det första beror nog på häckklippandet i helgen. Det andra beror nog på knaskatten som envisas med att sova mellan mina ben när jag redan ligger på sida/halvt på mage. Har man då dessutom en liten fröken som använder ens arm som kudde känns det verkligen som tusen nålar i ryggslutet när man vaknar om morgonen. Nåja, att dessa två små ljuva varelser vill sova tätt vid min sida gillas med. Så jag ska väl inte klaga. Även om det vore mysigt att sova sked tätt ihop med Andreas så som vi alltid gjorde första åren ihop. Nu är man oftast så trött och har de små filurerna att knö med. Men ibland så, och detta är också en mysig tid på sitt sätt. Småbarn påverkar verkligen allt man gör och vanor man hade förr känns nästan främmande, fastän det inte var så länge sen.

Big news denna vecka är förresten att lillflisan fått förskoleplats. Tvingar mig att försöka lära mig att säga förskola, då det heter så numera för att förtydliga rollen som förskolepedagogen har, arbetet som utförs för barnen och för att höja statusen på yrket. Och det tycker jag ju att de är värda i all rätt. Ska ju va ett bra ställe för våra små. Lite svårt bara för jag gillar ordet dagis och så är man van att säga så, men orkar inte den diskussionen som detta ordval skapar bland de som bryr sig. Så nu programerar jag om hjärnan - bort med dagis in med förskola. Föris har jag läst att vissa kallar det förresten, låter mysigt. Undras vad förskolefolket anser om det ordet :-) i augusti är det i alla fall dags, och kusinerna har fått plats på samma ställe. Hur kul kommer de inte ha det ihop om dagarna då? Så himla fint! Tror Ebba kommer älska förskolan(föris?)!

Nej nu klampar katten runt på mig där jag ligger i den nybäddade sängen. Han vill väl att jag ska somna så han kan cementera fast mig i nån obekväm sovställning. Dessutom hörs tandborstljud från badrummet så snart får jag en varm go famn att krypa in och somna i. Nattis
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...