tisdag 24 mars 2015

Energikick och en liten dipp



I lördags var jag (och lelle Max) och hängde med dessa sköningar. Så himla kul att ses. Det är stundtals rätt så trött, gnälligt och grinigt hemma just nu. Att träffa kompisar och bara hänga och snacka om vad som hänt sen sist var precis vad jag behövde. Skönt att få lite annat att prata om, med några av mina närmsta vänner. Men som alltid efteråt så kommer jag på hur mycket jag saknar dem och tiden då de var en del av min vardag. Blir ledsen att jag är så dålig på att ta hand om mina vänskapsrelationer och gillar inte hur den delen av mitt liv har utvecklat sig. Men vet samtidigt inte riktigt hur jag ska backa. Nu kommer familjen alltid först och så är det väl för de flesta med småbarn, men det känns ändå trist. Och ensamt, även om jag rent fysiskt aldrig är ensam numera, inte ens när jag går på toaletten. Men det är några år nu, tänker det blir enklare igen. Sen. Om några år.

Tycker att det har känts lite vemodigt i övrigt med sista tiden. Alla timmar själv med barnen medan Andreas jobbar sätter igång dystra tankar i mitt huvud. Hjärnspöken och orostankar. Dessutom brukar jag nästan varje år bli lite deppig så här när vintern övergår till vår. Konstigt nog, borde vara tvärt om nu när ljuset och grönskan är på ingång. De stökiga nätterna och treårstrotset sätter sina spår med och när jag är trött blir jag grinig och sur. Och tänker konstiga saker.

Nu när jag ändå beklagar mig. Saknar även att ha energi att orka hitta på kul saker själv med Andreas. På kvällarna just nu är vi så trötta att det mest blir tv-tittande och sista tiden har jag till och med prioriterat sömn och lagt mig redan vid 21. Vi skulle behöva en liten dejt på tu man hand tror jag. Hålla handen, pussas lite och prata med varandra utan att bli avbrutna. Och gärna prata om nått som inte handlar om vad barnen gjort, vad vi ska äta till middag, om huset, vem som ska städa, när vi ska handla och andra vardagsämnen. Jovars! Livet. Lite upp och ner. Tur mina ungar å man är så himlans gulliga ändå. Ebba är som vanligt väldigt kelig, säger söta saker som "du är mitt liv mamma" och idag plocka hon blommor åt mig. När man möter Max blick brister han ut i stort leende samtidigt som gurglar och jollrar så hela min mage fladdrar av lycka. 


5 kommentarer:

Anonym sa...

testar lite

Frida sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Beeeeep

Beep sa...

Beep Beep

Tess sa...

Du, jag känner igen det där. Och då är jag inte ens hemma. Men när vintern blir vår. Då är livet lite extra tufft. Tänker på dig. Kram på dig, finaste du!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...