torsdag 4 december 2014

En bild jag tog när jag kände mig lite sorgsen


I helgen var jag iväg och träffade mina tjejkompisar. Vänner jag fann under högskoleåren där runt sekelskiftet. De var mitt nav i livet året efter högskolan innan jag blev sambo, mamma och fru. Vännerna som jag träffade och umgicks med näst intill dagligen, de jag sörjde och gladdes med, de jag satt tyst med, de jag festade hela nätterna med. Med åren som går så har vi alla tre funnit nya egna liv. 

De kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och tanke. Om de bad mig skulle jag väl släppa allt och åka till deras undsättning. Som tur är det så med riktig vänskap, att även om dagarna och veckorna och till och med månaderna går utan att man setts så känns det som att det var igår när man väl träffas. Vi hade en riktigt mysig och rolig helg och träffade flera gamla vänner. 

Men i söndags när jag satt på tåget och åkte hem i vinterskymningen så kände jag mig inte alls sådär glad och energipeppad som man kanske skulle kunna tänkt sig att man gör efter en helg med goda vänner. Istället kände jag mig sorgsen, lite vemodig och nedstämd. Konstaterade att jag saknar att ha mina tjejer i min vardag. Och tänkte att jag själv kanske inte är en så god vän som hör av mig så ofta som jag borde. Just nu känns det som att livet går så fort, att vardagen tar över så mycket. Att familjelivet förvisso fyller mitt liv med massa lycka och barnaskratt men att det också äter upp mycket av både energi och tid från mina vänner. 

-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...