lördag 8 februari 2014

En mer kompis än den andre


De är inte bästisar än. Katten och barnet. Men Ebba kämpar på och gör sitt bästa för att bygga ett starkt vänskapsband. Ropar "hej hej Joooda" när hon får se honom. Och när vi kommer hem om eftermiddagarna kliver hon ofta in i hallen ropandes "Joooda va äääää duuu?" Hon har lärt sig att klappa fint med sina små knubbiga händer och lyckas ibland trycka dit en puss på hans nos. Ebba hjälper gärna till att ge honom mat, helst skulle hon nog då vilja mata honom, om hon fått. Hon är verkligen imponerande snäll mot honom försöker varken lyfta honom eller dra i hans svans etc. 

Joda går inte omvägar kring henne, men inte heller följer han efter henne. Än mindre lägger sig bredvid henne. Vi vuxna anses nog av honom vara de mest värdiga kel och gos mottagarna. Och han är ju en nästan sjukt kelig katt som kelar med i stort sett alla han träffar. Han är stundtals så närhetstörstande så jag nästan kan bli irriterad på hans idoga kurrande och närhetsbehov. Så det hade ju varit fint om han fann en tredje gos&kel-partner i familjen. 

Imorse tillät Joda iallafall att Ebba fick ligga kvar med huvudet mot honom i nån minut. Det var en mycket lycklig liten tjej som sedan sprang ner för trappan till pappan och berättade nyheten. 

Joda är då vår 8-åriga svarta DevonRex. Världens keligaste och socialaste innekatt. Om nått år eller två tror jag de kommer va riktigt goa vänner. Hoppas, hoppas...

2 kommentarer:

Fifi sa...

Djur och barn tillsammans alltså, så vansinnigt fint!

Frida sa...

Ja jag blir så himla glad när jag märker att katten börjar söka sig till henne med. :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...