måndag 13 januari 2014

En trött en

Det är verkligen dagsformen som styr hur  kvällarna efter förskolan blir. Idag var det ett trött och hungrigt barn som kom hem. Som ramlade på förstukvisten och sen var det igång. Ett barn som var för trött för att orka äta ordentligt för att bli pigg igen. Som både ville bli buren, men inte fasthållen. Gråt och trötthet. Och muffinsformar över hela köksgolvet. Trots middagen snabbt stod på bordet (borde alltid se till att det finns middagsmat i lagom fsmiljeportioner färdigt i frysen för sådana här eftermiddagar) åt hon knappt. Två hemlagade köttbullar, 10-talet spagettistrån, broccolin slängd på golvet och så dracks två glas "loppila" (vischyvatten). Och trots att hon fick sitta i mitt knä så var ätandet avslutat. 

Humöret fortfarande lika svajigt, mamma var inte värd nått, "vill åka svarta bilen mommo och bocca(morfar) hus" "vill inte haaaa mamma, vill ha mommo och bocca". Sen ville hon ha glass. Och när hon inte fick det kröp hon ihop i en hög i soffan och grät. Men sen fick jag i henne lite päronklyftor. Och sen vände det. Tack och lov. Hon blev min vanliga glada goa tjej. Vi spelade pussel på iPaden, kikade lite barnprogram och hade sen en mysig nattning med böcker och sång.

Och sen när jag kom ner till tumultet på bottenvåningen fick jag dåligt samvete över hennes långa dagar på förskolan, i regel är hon där 8-16:30/17 fyra dagar i veckan. De timmar hon är som allra ljuvligast är hon inte med mig, sin mamma, eller med sin pappa, utan istället är hon med tre fröknar och 19 andra barn. Och när vi får hem henne är hon trött och utmattad, sprängfylld av intryck och upplevelser. Och säkert har hon, trots att jag vet hon har det både bra och kul på föris, hållit igen, skött sig och rättat sig efter se andra barnen och fröknarna. Så när hon kommer hem bubblar allt upp mot oss istället. Och det är väl så det ska vara och även måste vara. Det är ju en del av att vara förälder. Men det får en ju att funderar. Ska man prioritera om? Dessa år kommer liksom inte tillbaka. Eller så får jag bara se till att börja ha med frukt att äta på väg hem från förskolan så att inte blodsockerdippen blir för låg. Dessa livets tankar. 

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...