söndag 20 oktober 2013

Barnet i mitten



Barnet vill om hon får som hon vill sova mitt i mamma och pappas säng. Ibland kan det vara jobbigt, trångt och skapa insomnia. Men sen kan man vända på det och se det varma härliga och kärleken till denna 88 cm långa lilla varelse. 

Väljer att försöka se det som en stor gåva (bless låter ju inte lika fånigt på eng som gåva, ordval osv) att det finns en levande liten minimänniska som håller mig (nå ja oss iofs) så viktig att hon vaknar om natten och ropar mitt namn ('mamma' förvisso) och sen tydligt visar att hon vill in till oss och sova nära nära. 

Så när jag ligger nära det varma mjuka barnet och andas i samma takt som hennes andetag slogs jag av tanken att detta är en fas i livet man garanterat vill konservera och ta fram när man blir äldre och det lilla barnet är stort och dess behov av sina föräldrar är annorlunda. 

Aldrig har jag väl varit så viktig för någon som nu. Och det gillar jag att få vara. Även om det en morgon som denna krävs många koppar kaffe för att kicka igång kropp å hjärna.

2 kommentarer:

Ann-Christin sa...

Jag skriver under på varje ord. De få nätter när barnen inte kommer över till vår säng sover jag illa och vrider och vänder och letar efter det som saknas. Vrider och vänder iof på mig när de sover mellan oss också men på ett mysigt sätt :-)

Frida sa...

Eller hur, och om man inte fått in henne till oss så vaknar man förbluffad över att lillan faktiskt sovit en hel natt i sin säng, vilket händer lite lite lite oftare nu än för ett tag sen... :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...