tisdag 24 september 2013

Att natta och att varva ner

Numera så har nattningarna hemma liksom glidit över i mer mys än rutin. Att Ebba skulle somna själv i sin säng ensam på sitt rum har jag gett upp. Så vill jag inte ens ha det. Hon behöver mig, oss, och närhet för att komma till ro. Jag är själv trött om vardagskvällarna och orkar inte kämpa emot, förr var det samma rutiner och ordning varje kväll. Nu varierar jag mig lite mer. Lägger mig oftast i vår säng med Ebba nära nära, läser lite, sjunger lite eller så ligger vi bara stilla och myser och andas. Och så somnar hon där, och jag själv ligger kvar och vilar lite och tittar på detta magsika lilla barn och njuter av stunden. Ibland sitter vi i fotöljen på hennes rum, läser bok, sjuner sånger från sångboken (alltid julsånger) och när hon nästan somnat i min famn låter jag henne glida ner i sin säng. Och när kvällarna varit extra kämpiga för oss båda låter jag henne komma till ro i min famn i soffan framför tv:n med välling och barnprogram, och när barnprogrammet tar slut byter jag till nått som inget av oss egentligen tittar på och efter en stund så sover hon i min famn. Viktigast känns att det är lugnt och nära. Hon behöver ligga nära mig, mysa med mamma och tanka trygghet efter långa intensiva dagar på föris. Och jag behöver ligga nära henne och mysa och ta igen förlorad tid där jag varit på mitt jobb och låtit andra vuxna ha lyxen att spendera hela dagen med mitt älskade fina barn.

Jag har väl inte tänkt så mycket kring det här med nattning på väldigt länge. Men så ramlade jag över nedanståde citat. Och det känns både skönt och roligt att läsa att man kanske gör rätt. På en fråga om rutiner kring nattning svarar pykologen på DN så här. Läs hela svaret här.
Det som nattningen handlar om är däremot barnets behov av en nära kontakt med den vuxne, att ligga tillsammans och småprata, läsa lite, kanske sjunga och skapa en tät sfär av trygghet, närhet och kärlek. En stund av totalt lugn och ro då ingen vuxen har bråttom. Utan detta blir det relativt tomt i barnets värld. De flesta barn är på dagis många långa timmar och kvällstiden är den enda de har med sina föräldrar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med till 100%. Trygghet o närhet är tusen gånger viktigare än att kunna somna själv i sin säng. Varför? För att mamma o pappa ska få mer egentid? För att bli "självständiga"? Alla barn är ju olika. En del somnar själva utan problem men vill de i stället ha närhet så ska de få det. Och jag tycker också det är mysigt :) kram Marie

ganskasmidig sa...

Ser ut på samma sätt hemma hos oss. Haft lite dåligt samvete över att vi inte fått till några "rätta" rutiner, typ att lilleman somnar i egen säng. Gott att höra att vårt sätt får tummen upp!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...