onsdag 10 oktober 2012

Krasslig kisse

I helgen betedde sig Joda (vår svarta Devon Rex-hane) lite skumt nån gång eller tre. Jamfräste när vi lyfte upp honom. I måndagskväll insåg vi att han uppenbarligen inte var helt kurant. Vi tänkte han kanske hade sträckt sig eller skadat sig på nått vis då han uppenbart hade ont när han ställde sig upp. Under natten/tidig morgon märkte vi att han var sämre så på tisdag morgon ringde jag veterinären och fick tid senare samma dag.

Var svettig och en smula yr av oro men lyckades få in katten i kattbur och i regnet packa in både bebis och katt i bilen. Min mamma kunde gulligt passa Ebba så jag släppte av henne där och jag kunde fokusera på katten. Skönt! Tack mamma!

Hos veterinären klämde de genom Joda och konstatera att de behövde röntga för att utesluta att han inte hade några benbrott. Så då fick de söva honom. Var jobbigt att se på, han spydde flera gånger, men kändes rätt att låta honom bli groggy och somna i min famn. Även om det påminde mig om när vi avlivade min familjs gamla katt Max. Obehagligt att se nån man älskar vara så olik sitt friska jag.

Det som sedan konstaterades var att allt var fint med skelettet, utan han hade inflammerad urinblåsan vilket är väldigt smärtsamt. Som en följd på det var han förstoppad (pga ont att bajsa) så de behöll honom några timmar för att tömma blåsa och tarm och ta fler prover. Visade sig att blod, lever och njurvärden var bra. Förutom högt glukosvärde i urinen så mer provsvar väntar, förhoppningsvis berodde det höga värdet på stress och inte diabetes.

Var en trött, utlakad och fortfarande groggy/hög Joda som åkte med oss hem på kvällen. Vi fick med recept hem på medicin för både smärtlindring och antiinflammatorisk. Parafinolja för magen. Och så en avmaskning på det. Så idag har jag varit på Apoteket och sedan fortsatt ompysslandet av vår lilla lurviga älskling.

Idag mår han märkbart mycket bättre, men är fortfarande tagen och magen hans har inte riktigt kommit igång än. Stackars lille katt! Jisses vad jag oroade mig. Hoppas han kvicknar till ordentligt snabbt nu. Inte kul att oroa sig för sin kisse. Men med facit i hand, skönt vi åkte in med honom.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars yoda!!
Skönt att det är bättre och hoppas att det ordnar sig. Håller m om att det är jobbigt när de inte är sig själva och är märkbart medtagna. Gizmo hade ju epilepsi, det var sjukt jobbigt när han fick sina anfall. Men oj vad man älskar de små liven. Ge fina kissen en puss på nosen från mig. Ebba med! :) kraam Marie

Frida sa...

Tack för krya på sig hälsningen. Nu är han nästan sig själv igen. Skööönt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...